About / Advertise
Varje år utförs flera miljoner operationer där förträngningar i hjärtats kranskärl avhjälps genom att sätta in en så kallad stent, ett litet nät som håller blodkärlet öppet. Men att avgöra när en operation gör mer nytta än skada, och då veta exakt var förträngningen sitter, och att applicera den kärlvidgande ballongen och därpå stenten, är inte det lättaste.| Radi Medical Status: Sålt till St Jude Medical för 2 miljarder kronor Ort: Uppsala Antal anställda: Cirka 400 Startår: 1985 Produkt: Tryckmätare för kranskärl |
Radis paradprodukt heter Pressurewire och består något förenklat av en minimal tryckgivare, gjord i mems-teknik, som sitter någon decimeter från spetsen på en sond, en lång tråd. Tråden – 0,35 mm tunn – som förs in i ett blodkärl i ljumsken navigeras till rätt plats i hjärttrakten med hjälp av en styrbar spets. Väl på plats ansluts mätutrustningen, och den kärlvidgande ballongen och själva stenten kan också ledas upp längs givaren. Radis senaste tillskott är möjligheten att ansluta en av Magnus Samuelsson egenutvecklad radio till givaren för att trådlöst överföra mätvärdena, något man är först i världen med.
Resan dit har dock varit lång. Den första fungerande tryckmätaren tog fyra år att utveckla och stod klar 1991. Denna mätte optiskt och använde en sond med optofiber för att få ut mätvärdet. Tekniken fungerade, men användes mest för forskningsändamål.
Det stora lyftet påbörjades i mitten på 1990-talet. Då hade forskare som Radi samarbetat med kommit fram till det var kvoten mellan trycket i aortan och i kranskärlet som var det intressanta att mäta, något som så småningom ledde fram till metoden FFR, Fractional Flow Reserve. Samtidigt hade Radi kommit i kontakt med Edvard Kälvesten – han som sedermera grundade mems-foundryt Silex i Järfälla – som vidareutvecklade sensorelementet och krympte det till 0,1 5 0,15 5 1,3 mm. En prototyp med den nya sensorn, som skickar en elektrisk signal, fanns framme 1997, och elementet är i stort sett identiskt till denna dag.
De följande fem-sex åren ägnade Radi åt att förfina produktionen och att övertyga läkarkåren. Det första var rent ingenjörsarbete – kostnaderna skulle ner, tillförlitligheten upp och mätnoggrannheten öka. Det andra hade mer karaktären av pedagogiskt pionjärarbete. Det gällde att övertyga läkarkåren om FFR-metodens välsignelse, vilket inte var det lättaste eftersom den ibland innebär mindre behandling snarare än mer, något som går stick i stäv med många läkares instinkt – och i flera fall även plånbok. Numera anses dock metoden som etablerad, efter otaliga studier och kliniska tester. Den senaste studien, kallad Fame, visar att FFR till och med blir bättre och billigare än den alltjämt dominerande röntgenmetoden.
– Vi skapade en marknad som inte fanns. Många startups inser inte vilken tid som krävs. Men vi har haft uthålliga ägare, och nu växer vi rejält, med 20 procent om året, berättar Leif Smith på Radi Medical som varit med i utvecklingsarbetet nästan från början.
Det är dock inte första gången som föregångare inom hjärtteknik kämpat i motvind. Pionjären Werner Forssman, en tysk läkare, satte redan år 1923 in en kateter i sitt eget högra förmak och tog en röntgenbild som bevis. Han fick omedelbart sparken från sitt jobb och hela vetenskapssamhället gjorde narr av honom. Men 1956 kom revanschen – då fick han ta emot Nobelpriset i medicin. Den äran har inte Radi Medical fått erfara.
