Paketdatanätet GPRS kan i framtiden klara upp till 160 kbit/s till abonnenterna. När GSM-näten dessutom uppgraderas med modulationssystemet för Edge, ett förbättrat paketdatanät, skall det rent teoretiskt bli möjligt att nå drygt 500 kbit/s. GSM-näten kan då klara alla dagens Internettjänster utan problem.
I de första GPRS-näten som nu rullar igång erbjuder nätoperatörerna maximalt 52 kbit/s nedströms till abonnenten och 13 kbit/s uppströms. Detta kallas tjänsteklass åtta och innebär att fyra tidsluckor, var och en med upp till 13 kbit/s, används för trafik nedströms mot abonnenten och en tidslucka för uppströms trafik. Det finns flera skäl att börjar på lägre hastighet. Ett är att den första terminalgenerationen inte klarar mer. Ett annat är att de befintliga transmissionsnäten mellan basstationerna och basstationskontrollerna bygger på trafik med maximalt 64 kbit/s. Transmissionsnäten måste alltså uppgraderas för att klara högre hastigheter och det kommer att ta något år.
GPRS kan införas i de befintliga GSM-radionäten utan att byta modulationssystem. Ett GSM-system har bandbredden 200 kHz och innehåller åtta tidsluckor, som var och en klarar ett telefonsamtal. GPRS kan införas i varje tidslucka och kapaciteten för GPRS beror på den kanalkodning som används. För GPRS finns åtta nivåer för datakapaciteten, från 9 till 20 kbit/s.
Även Edge kan införas i befintliga GSM-nät och klarar då datakapacitet mellan 8,4 och 16,8 kbit/s. Fördelen blir högre systemeffektivitet.
Det finns också en snabbare version av Edge som förutsätter att GSM-operatören inför modulationssystemet 8PSK i sina basstationer. Då kan en effektivare kanalkodning användas, med 22,4 till 59,2 kbit/s.
Tillsammans ger GPRS och Edge industrin möjlighet att gradvis höja kapaciteten allteftersom behoven tilltar.