Ingenjörsmässig törstsläckare

I vanliga fall ägnar sig ingenjörerna på företaget Virtutech i Stockholm åt att utveckla simuleringsprogram för processorer.

Nyligen lades dock allt det arbetet åt sidan - man var tvungen att bygga färdigt vinserveringsroboten Winemaster 2000 till firmans Öppet Hus-kalas.

Ibland gör ingenjörer saker och ting extra svårt för sig, bara för att visa hur fiffiga de är. Och ju duktigare ingenjörer, desto svårare ska uppgiften göras, allt för att uppnå högre fiffighetsfaktor.

Ta ett så enkelt exempel som att hälla upp ett glas vin ur Systembolagets så populära treliterskartonger, de som kallas Bag-in-Box. Normala människor tycker det är en smärre bragd att riva bort rätt pappbitar, lokalisera tappkranen och få ut innehållet ur lådan utan att spilla allt för mycket. Icke så ingenjörerna på Virtutech.

Nyligen bestämde man sig på den firman för att konstruera en vinupphällningsrobot, med motiveringen att "vi var ju tvungna att ha nåt att visa när vi hade öppet hus". Två dyrbara utvecklingsveckor och två satser Lego Mindstorms senare stod skapelsen klar, döpt till Winemaster 2000.

Med en hastighet strax under 5 centimeter per sekund kan roboten uppsöka ett vinglas, transportera det till Bag-in-Boxen, hälla upp en adekvat mängd vin och utan spill forsla glaset till valfri, programmerbar, plats på bordet.

De två ljuskänsliga styrsensorerna kräver visserligen att duken är vit och att en bred tejpremsa appliceras tvärs över duken, men vad gör man inte för att hjälpa sina vänner robotarna.

Härligheten har två larvfötter som drivs av varsin motor. Tack vare larvfötterna och det faktum att glaset lyfts upp hela 11 mm klarar roboten att ta sig fram över chipssmulor, jordnötter, serpentiner och annat löst liggande jox. En tredje motor sköter vinglashissen och tappkranstryckaren. Givetvis finns också en kollisionssensor som ser till att roboten inte stöter till något eller välter några glas på vägen.

Det hela styrs av två Legoprocessorer, av typen RCX. Programvaran, 183 rader i det för Lego anpassade språket NQC - Not Quite C - körs trendriktigt nog under Linux.

Vinroboten är absolut en smärre ingenjörsmässig bragd. Och goda ingenjörer ska förvisso göra livet enklare för mänskligheten genom att förenkla stort och smått i vardagen.

Batterierna tar slut fort

Elektroniktidningen tillåter sig dock föreslå några funktioner till nästa version. Till att börja med måste effektförsörjningen säkras. Batterierna räcker bara till två vinboxar, och det vet man ju vilket spring det blir. När batterierna börjar bli trötta häller roboten också upp mindre vin, eftersom mängden enbart styrs av tiden som tappkransknappen hålls nere. Detta problem har dock Virtutech redan lovat åtgärda med en ljussensorbaserad lösning kallad Rightfill.

På sikt kan man tänka sig att serveringsförmågan även omfattar flaskor, med såväl skruv- som naturkork. På kalas med fler än en sorts vin kan man tänka sig en röstigenkänningsfunktion som låter gästen tala om för roboten - gärna på lagom bruten Systembolagsfranska - vilket vin han eller hon önskar få sig serverat. Är det frågan om ett nyöppnat årgångsvin ska roboten givetvis först hämta korken för att låta gästen lukta på den, och vid godkänt korkdoftprov även hälla upp ett mindre smakprov.

En liten skärm som visar upp etiketten på det valda vinet eller åtminstone Bolagets diagram över fyllighet - strävhet - fruktsyra, och kanske en funktion som om så önskas ger lite mer information om vinet och årgången skulle också ge mersmak.

Varför inte via Wap - mycket av information finns ju redan på Systemets webbsite.

Då kan man börja snacka om fiffighetsfaktor.

Adam Edström

www.virtutech.se