Det var en bitvis rysansvärd upplevelse att bevittna auktionen av Optillions konkursbo. Att firman haft glada dagar var uppenbart - det fanns gott om utrustning och kvaliteten var bästa möjliga på allt från halvledarmaskiner till kontorsmöbler.
Mellan 750 och 800 miljoner kronor hade Investor, Cisco och andra intressenter investerat i bolaget då det begav sig. En hel del hade förstås gått åt till utgifter från löner till elräkningar, men nog hade man köpt utrustning för ett par hundra av miljonerna.
- A very fine little manufacturing facility, actually one of the finest I've ever seen, tyckte auktionsförrättaren Bruce Baird.
I lokalen satt drygt hundratalet spekulanter och nyfikna, från gymnasie- och högskolor, forskningsinstitut och industrier. Längst fram satt konkursförvaltaren, Roland Sundqvist från Grönbergs advokatbyrå, oklanderligt klädd som det anstår en advokat. I bakgrunden lurade en förkyld Jan Nilsson, som tillsammans med Tsviatko Ganev lagt ett bud på allt väsentligt i fabriken tidigare på morgonen. Ganev syns inte till.
Syntune, som samarbetat med Optillion, var förstås där också, liksom representanter för bland andra Xelerated, Flir, Packetfront och Zarlink. Via webben följde ungefär lika många därtill med i buden, från länder som Tyskland, USA, Kina, Singapore, Sydkorea och Israel.
Tillgångarna är uppdelade i drygt tusen poster. Bruce Baird förklarar först långsamt och metodiskt reglerna - alla bud i dollar, kontant betalning uppskattas, fastmonterad utrustning måste tas ned av särskild personal, och så vidare. När första posten - en rejäl skruvdragare med tillbehör - ropas ut så accelererar hans röst till 200 km/h. Utgångsbudet 50 dollar drunknar, och det tar bara någon minut innan skruvdragaren ropats in av en dam i de bakre bänkraderna för 800 dollar. Uppskattningsvis halva nypriset.
Så länge det rör sig om verktyg och annat som passar i vilket hobbyrum som helst så håller sig priserna rätt högt. Här är folk som läst sin Clas Ohlsonkatalog. Men när det kommer in på det mer elektronik- och halvledarspecifika så blir det glesare mellan buden. En spektrofotometer, nypris på ett par miljoner, går för 10 000 dollar. När probstationen från Karl Suss ropas in för 25 000 dollar ryser Jan Nilsson hörbart. Ny kostar en sådan säkert tio gånger mer. Sen går en likadan till för 7 000 dollar, men då har Nilsson gått ut.
Matt i New York ropar in ett plasmarengöringssystem för 11 500 dollar över webben. Bruce Baird försöker desperat få honom att bjuda över sig själv. Publiken skrattar till. Sen går en Pace lödstation för 500 dollar.
Så håller det på, hela dagen. Framåt kvällen klubbas stolarna i lokalen för en dollar styck. Ett par fullt fungerande bärbara datorer för några tior. Och hela lyxmöblemanget från konferensrummet för 600 dollar - mindre än vad varje enskild stol kostar i butiken.
När dagen är slut har Baird och hans kollegor klubbat in sisådär 20 miljoner kronor till konkursboet. Roland Sundqvist hade enligt uppgift hoppats på det dubbla.
Ganev och Nilsson fick gå hem tomhänta.
Vid lastkajen köade bilarna för att få ta hem sin bit av det svenska optoundret, nu skingrat och bortvräkt till vrakpris.
Synd.
Adam Edström
About / Advertise
