JavaScript is currently disabled.Please enable it for a better experience of Jumi.
 Annonsera Utgivningsplan Månadsmagasinet Prenumerera Konsultguide Om oss  About / Advertise
onsdag 21 augusti 2019 VECKA 34
Målet för Göteborgs nya mjukvarucentrum:

Tio gånger högre produktivitet

Föreställ dig att din bil blir lite bättre för varje dag du kör den. Det skulle vara möjligt om den laddades med ny mjukvara varje natt. Än så länge är det bara de stora IT-drakarna som Google, Linkedin, Amazon och Facebook som arbetar på det här sättet.Utan att vi märker det har sökmotorn eller den sociala sajten ändrats lite sedan vi var där senast. Dessutom använder IT-företagen dig och mig för att testa om vi gillar de förändringar de gör och därmed optimera sin försäljning.
Det här arbetssätten vill Jan Bosch och Jörgen Hansson, de två professorer som leder det nya mjukvarucentrumet i Göteborg, att även svensk industri ska anamma. Då kan produktiviteten öka tio gånger på tio år.

– Ett exempel är Google som testade hundratals varianter av blått på länkarna i sökresultatet. För dem betydde det hundratals miljoner mer i omsättning att välja rätt nyans, säger Jan Bosch.

Men allt handlar inte om användargränssnitt. För inbyggnadsföretag kan det lika gärna vara prestandaorienterade frågor som besvaras genom att olika användare får olika versioner av programvaran varefter man mäter responsen.

Det här arbetssättet är betydligt snabbare än det traditionella där företaget självt funderar på vad kunderna vill ha och sedan släpper en ny version en eller två gånger per år. Genom att istället sätta ihop en minimal variant av mjukvaran, trycka ut den till användarna och ta reda på vad de tycker om den går det snabbt att se om förändringen har ett värde för dem.

– Du kan jämföra det med att spela schack. Jag är inte särskilt duktig men om jag får göra två drag och min motståndare bara ett i taget så vinner jag, säger Jan Bosch.

Åtminstone två av de fyra företag som deltar i mjukvarucentrumet har fått förfrågningar av kunder om de inte ska anamma arbetssättet.

 
Jörgen Hansson

Titel:
Professor i Software Engineering, föreståndare Software Center (med Jan), Chef för avdelningen ­Software Engineering.
Född: 1970, Hörby.
Bor: Göteborg.
Familj: Agneta.
Karriär: Senior forskare och ledare vid Software Engineering Institute, Carnegie Mellon University, USA; professor i realtidssystem vid Linköpings universitet.
Intressen: Brett musik- och läsintresse, motorintresse.
Jan Bosch

Titel: Professor i Software ­Engineering, föreståndare Software Center (med Jörgen).
Född: 1967, Zwolle, NL.
Bor: Hovås.
Familj: Petra, David (15),
Nathan (12), Adam (7).
Karriär: VP Engineering Process & VP Open Innovation, Intuit (Kalifornien); VP & Head of Laboratory, Nokia Research Center; professor i Software Engineering, universitetet i Groningen, Nederländerna.
Intressen: Löpning, cykling och simning.
Övrigt: Har bott i fem länder de senaste tio åren.
Ett steg i taget
Det är här som Himlatrappan, ”Stairway to Heaven” kommer in. Jan Bosch tar fram en bild som illustrerar hur olika mjukvaruföretag bedriver utveckling. Överst på trappan finns nyss nämnda IT-bolag som hela tiden släpper ny mjukvara och som involverar användarna i utvecklingsprocessen. De har nått till himlen.

Steget under är att man hela tiden skeppar den senaste versionen av mjukvaran, ”continous deployment”.

– Det finns redan exempel i bilindustrin, till exempel General Motors, där man i vissa produktlinjer har nått dit. De uppdaterar den programvara som laddas i produktionen så ofta som varannan dag, säger Jörgen Hansson.

På så sätt har man alltid den senaste versionen. Vilket bland annat ställer krav på att den hela tiden är bakåtkompatibel.

– Jag känner inte till något svenskt inbyggnadsföretaget som gör det. Och bara några få gör ”continous integration”.

I det senare fallet kompileras och testas en modul av mjukvaran så fort den checkas in av utvecklingsteamet. Om man inte hittar några fel är hela mjukvaran i princip klar att skeppas. Arbetssättet kallas continous integration.

Om vi fortsätter med bilar som exempel så kommer den här typen av tänkande att först slå igenom i icke säkerhetskritiska delar som infotainment och klimatanläggningen.

– Här uppkommer en rad intressanta frågor som hur man gör arkitekturen så att det går att skilja ut säkerhetskritiska delar och hur man organiserar utvecklingsgrupperna. Ta Amazon som exempel, där får utvecklingsgrupperna inte vara större än att två familjepizzor räcker till lunch.

I praktiken innebär det att varje utvecklingsteam inte är större än sex till åtta personer. Dessutom väljer de anställda vilka de ska arbeta med, vad de ska göra och hur de ska styra sig själva. Allt enligt Jan Bosch som flyttade till Sverige för ett drygt år sedan från just Silicon Valley, där han var en av utvecklingscheferna på mjukvaruföretaget Intuit.

– Trenderna börjar i IT-världen och så småningom hamnar de i inbyggnadsvärlden.

Fyra storbolag med från start
Att ett företag som Ericsson satsar pengar i mjukvarucentrumet är därför inte så konstigt. Mjukvaran står för ungefär 80 procent av företagets utvecklingskostnader. Från start är också lastbilstillverkaren Volvo, biltillverkaren Volvo och försvarskoncernen Saab med i centrumet.

Företagen är inte direkta konkurrenter och kan därför dela på forskningsresultaten samtidigt som centrumet kan fungera som en mötesplats där man kan dela med sig av egna erfarenheter som de andra kan dra nytta av.

– Initiativet kom från Chalmers men och har sedan etablerats med Göteborgs universitet universitet i Göteborg ärsom en partner. Tanken är att det ska vara ett nationellt center där högskolor och företag samarbetar för att maximera genomslaget, säger Jörgen Hansson.

Den formella starten var sommaren 2011 och finansieringen är på 15 miljoner kronor under två och ett halvt år, pengar som kommer från de deltagande företagen liksom från Chalmers och Göteborgs universitet.

Ur en akademisk synvinkel ska forskningen ligga i frontlinjen och hålla högsta internationella nivå.

– Men att examinera doktorer är inget självändamål, det är en sidoeffekt, säger Jan Bosch.

Det är projekten som styr vem som jobbar för mjukvarucentrumet.

– I praktiken kan det innebära att vi bemannar med bara seniora forskare och professorer, eller så kan det vara doktorander tillsammans med seniora forskareeller en blandning, säger Jörgen Hansson.

Jan Bosch & Jörgen HanssonFrukt eller godis?
Metoden fungerar eftersom själva centrumet inte har några anställda. Forskarna lånas in från Chalmers och Göteborgs universitet vartefter projekten förändras.

Och vilka projekt man startar beror på vad företagen tycker är relevant både på kort och lång sikt. Samtidigt gäller det att hitta en balans mellan vad industrin vill ha och vad som har akademisk verkshöjd.

– Alla som har barn vet att de frågar efter godis men ibland måste man ge dem frukt. Det är samma här, säger Jan Bosch.

Projekten är uppdelade i sexmånadersetapper, så kallade sprints, där de uppnådda resultaten presenteras samtidigt som man gör en utvärdering för att se hur projekten ska drivas vidare. Det ger både en snabb återkoppling och förhoppningsvis också större utdelning på ett par års sikt.

– Vi är i första hand intresserade av företag som satsar helhjärtat, som bidrar finansiellt men också med personal, säger Jörgen Hansson.

Här skiljer sig mjukvarucentrumet från klassiska forskningsinstitut eller för den delen högskolor och universitet. Där sker kunskapsöverföringen till stor del genom att företagen anställer färdiga doktorer eller forskare.

– Vi vill inte ha en workshop två gånger per år som folk kommer för att lyssna på, vill ha företag som deltar aktivt i våra forskningsprojekt.

Vill ta ett brett grepp
Det innebär att forskarna kan sitta ute på ­företagen ett par dagar i veckan. Men tanken är också att personer från företagen ska ­arbeta på högskolan.

Allt för att snabba på kunskapsöverföringen.

Även innehållsmässigt skiljer sig forskningen från andra högskolor.

– Det finns mycket forskning på enskilda problem, vi vill ta ett bredare grepp, säger Jörgen Hansson.

Hittills har man dragit igång tre projekt.

Det första handlar om hur gränssnittet mot de deltagande företagens kunder ändras om man går över till att ständigt leverera den senaste versionen av mjukvaran, continous deployment.

– Software engineering är dels att koda, dels hur man organiserar testning, leverans och uppföljning.

Det andra projektet handlar om att återanvända kod och hur man eliminerar de förseningar som metoden brukar föra med sig. Med återanvändning menar man i det här fallet internt utvecklade komponenter som i princip alltid måste modifieras för att kunna återanvändas.

– Det finns också Legoliknade återanvändning med då brukar det handla om mogen teknik, säger Jan Bosch.

I det tredje projektet ska man ta reda på vilken organisationsform som passar för företag som vill släppa mjukvara kontinuerligt, continous deployment. Det kan handla om så enkla saker som vad som händer om en grupp tar ut en komponent men tar lång tid på sig att checka in den igen. Vad får det för effekter på helheten?

– Det är en start, vi vill ha in fler högskolor, fler företag och få mer statlig finansiering, säger Jan Bosch.
MER LÄSNING:
 
Branschens egen tidning
För dig i branschen kostar det inget att prenumerera på vårt snygga pappers­magasin.

Klicka här!
SENASTE KOMMENTARER
Kommentarer via Disqus

Vi gör Elektroniktidningen

Anne-Charlotte Sparrvik

Anne-Charlotte
Sparrvik

+46(0)734-171099 ac@etn.se
(sälj och marknads­föring)
Per Henricsson

Per
Henricsson
+46(0)734-171303 per@etn.se
(redaktion)

Anna Wennberg

Anna
Wennberg
+46(0)734-171311 anna@etn.se
(redaktion)

Jan Tångring

Jan
Tångring
+46(0)734-171309 jan@etn.se
(redaktion)