En förutsättning för åtmin-stone det senare är att verksamheten går med vinst. Men under de sensate tio åren är det bara år 2011 och 2006 som Partnertech, Kitron och Note gått med vinst samma år.

Man kan konstatera att företagen nästa lika ofta går med förlust som de visar vinst. Under de senaste tio åren, en period som rymmer ungefär två konjunkturcykler, har Kitron och Note gått med förlust fyra av åren medan Partnertech gått med förlust fem av åren.

Summerar man de senaste tio åren är Kitron bäst i klassen med en vinstmarginal på sista raden (efter skatt) som ligger på 0,8 procent. Partnertech är god tvåa med 0,6 procent och Note trea med 0,4 procent. Då är ändå inte Notes nyemission år 2010 på 87 miljoner kronor medräknad, tar man med den blir marginalen negativ.

Företagen själva fokuserar på andra siffror än resultatet efter skatt. Note använder räntabilitet på operativt kapital. För några år sedan var ambitionen att den skulle ligga på minst 35 procent. Idag är det 20 procent som gäller men även det lägre målet har visat sig omöjligt att nå:

2012:    7,9 procent
2011:    17,7 procent
2010:    –12,1 procent
2009:    –18,8 procent
2008:    –0,7 procent

Note har också den lite mjukare ambitionen att ”Långsiktigt och över en konjunkturcykel ska lönsamheten dessutom överstiga genomsnittet av andra medelstora internationella och jämförbara konkurrenters.”
Inte heller Partnertech har nått sitt officiella mål på 7 procents rörelseresultat över en konjunkturcykel:

2012:    1,1 procent
2011:    –2,0 procent
2010:    –0,7 procent
2009:    0,2 procent
2008:    –1,1 procent
2007:    –0,7 procent

Siffrorna visar med all önskvärd tydlighet att det är svårt att få en uthållig lönsamhet som kontraktstillverkare när omsättning ligger på en miljard kronor eller mer. Upp till den nivån ser mindre konkurrenter (med några få undantag) ut att få ihop ekvationen.

Vad det här beror på finns det såklart många orsaker till men att det är enklare med kostnadskontroll i ett mindre företag är en förklaring. En annan att de tre stora under många år hade som ambition att växa kraftigt, en strategi som visade sig vara svår att förena med lönsamhet.

Kanske ska man också tillägga att till skillnad från jättarna så drivs de mindre kontraktstillverkarna ofta av ägarna själva. Vilket nog har stor betydelse för kostnadskontrollen.

Det ska därför bli intressant att se hur Hanza och Inission klarar sig när de hamnar runt miljarden i omsättning. Bägge bolagen har på några få år byggts upp genom förvärv, en liknande strategi som skapade Note men som visade sig vara svår att få lönsam i långa loppet.

Hanza gjorde en mindre vinst 2011 men vände till en förlust på 25 miljoner kronor för 2012. Omsättning låg på 885 miljoner 2011 och 961 för 2012. Köpet av Alfaram i mars i år kommer att addera runt hundra miljoner i omsättning.

Inission har hittills lyckats växa genom förvärv och ändå visa lönsamhet. Omsättningen har de senaste två åren legat på 240 respektive 260 miljoner men frågan är om sommarens inhopp i krisdrabbade Incap slutar lyckligt. Företaget är trots ett kraftigt tapp sen ifjol klart större än Inission.

Ledarduon Fredrik Berghel och Olle Hulteberg kör samma metod som för EDC, det bolag de började med och som också var i rekonstruktion vid övertagandet: extrem kostnadskontroll och besök hos alla kunder för att hålla kvar dem.

Hittills har Inission satsar 2,5 miljoner euro i Incap vilket gett 26,12 procent av ägandet i bolaget. Inission har en option där företaget kan begära att Incap köper Inissions fabriker. Beroende på olika parametrar kan det ge Fredrik Berghel och Olle Hulteberg en ägarandel på 51 till 64 procent av Incap.

Optionen löper ut sista december men det är långt ifrån säkert att att den kommer att användas.

– Det har varit tyngre än vi trodde så vi får se hur det blir. En annan möjlighet är att vi ökar ägandet i Incap via börsen, säger Fredrik Berghel.