Skriv ut

REPORTAGE Till vänster om dig på fotbollsläktaren surrar ett litet bi. Fast det är inget bi. Det är en drönare med kamera som direktsänder till någon som inte kunde gå på matchen. Önskar du att du hade en flugsmälla?

Det är ett framtidsscenario. Här är ett ännu coolare: ditt barn springer ett långlopp och din privata drönare surrar efter hen och filmar och hejar – ”remote cheering” kallas det.

Mohammad Obaid forskar i människa-drönarinteraktion på institutionen för informationsteknologi på Uppsala universitet. 

Mohammad Obaid

– Det är ett nytt område så det finns mycket kvar att göra. Här finns en spännande potential som kan få en stor påverkan i framtiden. 

Drönare används idag för pakettransport och i framtiden kanske som förlängda ögon och öron. Luftrummet har fördelar mot marken – utsikten är god och det finns färre hinder för navigation. 

Om drönarna befolkar samma utrymmen som vi, kommer de att behöva ta sociala hänsyn – förhandla vägval vid möten, förstå instruktioner.

REPORTAGE:

LÄS MER OM SVENSK SOCIAL ROBOTIK

Elektroniktidningen har talat med sju svenska forskare inom området sociala robotar

• Furhat ger sociala robotar ett ansikte – och ögonkontakt

• Så används Furhat i forskningen

• En fjärrstyrd robot behöver ett socialt balanssinne

• Hur sociala vill vi ha dem?

• Ju mänskligare desto omänskligare?

• Lägger roboten under lingvisternas lupp

• Robotbilar saknar vägvett

• Sociala robotar även i luften

• JAN TÅNGRING: De behöver en dos vanligt folkvett

– Hur vill vi kommunicera med drönare? Hur ska de se ut? Vad kan de göra för oss? Det här är intressanta frågor som jag försöker följa upp.

Konkreta projekt har handlat om vad som är ett bekvämt avstånd att hålla mellan drönare och människa och hur detta kan påverkas av hur drönaren låter, ser ut, på vilken höjd den svävar och sammanhanget.

Han har också experimenterat med att undersöka hur människor vill styra drönare via kroppsgester.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen.
Prenumerera kostnadsfritt!

– Vi hoppas att utvecklare, designers och ingenjörer kan dra nytta av vårt angreppssätt och våra resultat.

I ett spår undersöker han science fiction. Människors förväntningar på robotinteraktion bygger delvis på scener från science fictionfilmer. Det är något som konstruktörer kan behöva anpassa sig till, och även kan hämta inspiration från.

I andra spår har han utvecklat metoder för att mäta kvaliteten på social robotinteraktion – en enkel enkät ger inte alla svar. 

Och så har han testat att låta barn medverka i designen av sociala robotar.