 Visual Voltage är en utställning som producerats av Interaktiva Institutet i samarbete med Svenska Institutet. Den visas i Kista Galleria 7-9 juni och åker därefter på turné i 2-3 år med början i Shanghai och Beijing. |
Ungefär så måste arrangörerna av utställningen Visual Voltage ha tänkt. Och bitivis fungerar det faktiskt. Lampan Static Flower Lamp som är kopplad till hushållets elförbrukning är riktigt begåvad. Den blir allt mer utslagen, och därmed allt vackrare, i takt med att elförbrukningen minskar, och vice versa. Lampan platsar definitivt över matsalsbordet hos vem som helst som står ut med att ständigt bli lagom subtilt påmind om vilken energislukare man är.
Blomlampan utsågs redan för två år sedan till "bästa och coolaste uppfinning" av högstatustidningen Time, och den är definitivt ett av utställningens dragplåster. En variant på samma tema är elkabeln Power Aware Cord som synnerligen visuellt indikerar hur mycket ström som går genom den. Ju mer som kopplas in, desto intensivare blått flöde i sladden. Undertecknad tycker dock att det hela skulle bli ännu fiffigare om fler färger användes, så att sladden lyste blått vid normal last, gult eller orange vid högre last, och rött när säkringen var på väg att gå. Men tanken är onekligen god.
Detsamma gäller "energiuret", ett gökursliknande instrument i blank plast där tittaren inte ser vad klockan är, men väl när elförbrukningen hade sina toppar och dalar under det senaste dygnet. Huruvida energiuret är vackert eller inte ligger förstås i betraktarens ögon, men nog borde det kunna gjorts lättare att läsa av. Att torka tvätt på en superdesignad ställning med en rejäl glödlampa i mitten kan kanske vara en installation som förenar nytta med nöje. Centralt placerad i vardagsrummet blir den ju något att tala om på cocktailpartyt, och visst är det fiffigt att använda lite av de 95 procent av lampans elförbrukning som inte går till ljus utan till värme för att korta ner torktiden. Men även här gäller det där med betraktarens ögon, med förlov sagt.
Så långt finns en funktionell tanke med verken. Aningen flummigare blir det när ljud och bilder hämtade från energiintensiva delar av Sverige ska illustrera "the spirit of high voltage". Med hjälp av kontaktmikrofoner har konstnären spelat in ljud från högspänningsledningar, ställverk och vattenfall runt om i Sverige, och därtill videodokumenterat dessa ofta natursköna platser. För kraftöverföringsnördar kan det förstås vara en underbar konstupplevelse, men för andra blir det mer av karaktären "detta är gjort för att visa att det kunde göras". Men visst, att betrakta Sveriges kraftledningar som ett enormt, multiinteraktivt stränginstrument är en tanke med verkshöjd.Riktigt flummigt blir det i en installation kallad Mezzo där bilder i digitala fotoramar samsas med närhetssensorer och ljud från rymdens bakgrundsstrålning och energimätningar från Venus. På 24 monitorer ska alla energibegrepp i hela universum, från Big Bang via statisk elektricitet till jordens elektromagnetiska puls visualiseras och upplevelsegöras. Som illustration till uppgiftens enorma magnitud kan verket säkert fungera, men det tar tid att uppskatta, om man säger så.
Och så var det namnet. Visual Voltage är förvisso en fiffig alliteration. Så det faktum att spänning och energi är olika storheter fick spela en underordnad roll. Synd, då utställningen faktiskt har den uttalade ambitionen att förena konst och design med fakta.
Man kan också fråga sig varför svenska besökare bara får chansen att se utställningen i tre ynka dagar. Efter den 9:e juni bär det iväg till Shanghai och Beijing, och därefter ska turnén vara i två-tre år. Man får hoppas att den gör nytta och att Sverigebilden förstärks med så mycket energi det bara går.
Faktaruta:
