Vårt behov av att besegra virtuella fiender tycks omättligt. För inte alltför länge sedan gick vi till särskilda spelhallar och stoppade mynt i arkadspel. Nu skjuter vi ner flygplan, lägger pussel och springer ifrån monster i våra mobiltelefoner när vi inte sitter vid våra datorer med nätpoker eller World of Warcraft. Senaste speldomänen är digitalkamerorna. Härnäst kommer spel för hissen. Kom ihåg var du läste det först!
Kan en sprayburksförsedd klottrare motstå en vit vägg? Kan spelfanatikerna motstå en tretums färgskärm? Såklart inte.
Det var nog bara en tidsfråga. För det finns väl knappt någon display som saknar spel idag. År 2006 måste människan alltid ha möjlighet att visa sin fingerfärdighet i den ädla konsten att jaga poäng genom att manipulera pixlar.
Ett av spelen i Fujikameran är förvisso rätt logiskt - den bild man just tagit kan förvandlas till ett pussel som man sedan kan tävla om vem som kan lägga snabbast. Fast liknande spel har ju funnits i mobiltelefonerna ett tag, och där trodde åtminstone undertecknad att de var en kvarleva från den tid bilderna tagna med mobilen inte gick att använda till mycket annat. Fel igen, utvecklingen gick åt rakt motsatt håll.
Sudoku och poker viktigare än samtalstaxa
Vi har fått en värld där sudoku och flygsimulatorer är lika viktiga försäljningsargument för mobiltelefonerna som formgivning och samtalstaxor. Det är big business. I denna värld kan företag som gör något så samhällsnyttigt som pokersajter bli börskometer.
Förra året exporterade svenska dataspelsföretag för en miljard kronor, och nu på jättemässan Electronic Entertainment Expo i Los Angeles är 15 av de 400 utställarna svenska. Sex miljoner personer betalar gladeligen tusentals kronor om året för att sitta uppkopplade mot den virtuella spelvärlden World of Warcraft.
Det är bara början. Flygplatser, järnvägsstationer, hotell och andra ställen där lång väntan förekommer är redan invaderade av internetcafeer, och där kan de redan förtappade dessutom för det mesta koppla upp sig själva via wlan. På flygplanet finns förstås också wlan, och har man råkat checka in laptoppen i bagaget så finns lokala spel i skärmen i sätesryggen framför, som dessutom får användas under de minuter planet startar och landar.
Runt hörnet hägrar ett samhälle där du inte kan komma undan spelen hur gärna du än vill. Köpare av nya bilar har redan upptäckt att det sitter en Playstation eller två i baksätet. Och spelen kommer säkert att invadera de skärmar som trots allt återstår. Att ingen har försett en MP3-spelare med retrospel som Tetris eller Asteroids är säkert bara en lapsus. Det kostar ju ingenting.
Bankomater och tågbiljettsmaskiner kommer härnäst. Visst kan köerna bli lite längre, men man kan väl inte missunna personen före att ”killa bossen” bara för att man ska med tåget eller måste ha ut något så otidsenligt som kontanter? Fler automater intill varandra är lösningen.
I hissen kan ingen höra dig hissna
Mobilspel - framöver kanske uppblandat med en och annan Finepix 10 - dominerar på bussen, tunnelbanan och i McDonaldskön. Där är väntestunderna så korta att man inte hinner boota sin laptop.
Men det finns ett utrymme kvar: hissen! Turen är för kort för att hinna knappa igång Gameboy eller mobilen. Men i spegeln kan man bygga in en skärm - forskningslabb som Philips jobbar på det. Ett nytt spelformat, där handlingen får ta max femton sekunder och hissknapparna är spelkontroller, kan säkert utvecklas. Det kommer att bli succé, för spela måste vi. Även i hissen.