Det är 50 år sedan mobiltelefonin kom igång i Sverige. Och det är 50 år sedan svenskarna kunde se sina första tv-sändningar. När dessa två nu äntligen möter varandra kan ljuv musik, förlåt multimedia, uppstå.
Som vanligt när jubileer firas så är det mest en fråga om fiktiv numerologi. Förvisso kom de första officiella tv-programmen i Sverige igång den 4 september 1956 (informationsfilmen "Tänker ni rösta" med Lennart Hyland). Men i Göteborg hade de hugade redan kunnat se försökssändningarna från Chalmers i två år. Och skåningarna hade varje vecka kunnat avnjuta ett journalprogram på svenska, utsänt från Köpenhamn.
Lennart Hyland, förstås, ledde Sveriges första tv-program. Året var 1956.
Och visst var det 1956, närmare bestämt den 25 april, som det första helautomatiska mobiltelefonisystemet togs i drift. Men MBL (Mobil Telefon Lauhrén, som det döpts till efter chefskonstruktören Sture Lauhrén på Televerket) hade installerats redan 1950 då en basstation placerades i vattentornet på Lidingö. Fast i början fanns bara fem mobila enheter i varsin bil som tjänstemän vid Televerket provade själva, ställde ut på mässor och lånade ut till presumtiva användare.
Vid den kommersiella premiären fanns två nät, ett i Stockholm och ett i Göteborg. Båda var dimensionerade för ungefär 100 användare, även om nätet teoretiskt kunde härbärgera 1000 abonnenter. Fast bara åtta abonnenter fanns vid premiären.
Rymdes nätt och jämnt i bakluckan
Näten, på 160 MHz-bandet, hade fyra duplexkanaler var, vilket ansågs fullt tillräckligt. MTL döptes sedermera om till MTA, antagligen för att vara en logisk föregångare till uppföljaren MTB, men blev aldrig någon succé i de breda folklagren.
Ur-mobiltelefonen MTL, sedermera MTA, vägde närmare 40 kg och kostade som en liten bil. Året var 1956.
Den bristande populariteten kan ha berott på utrustningens måttliga pris-prestanda. Telefonen, eller terminalutrustningen om man så vill, tog upp större delen av bagageutrymmet och vägde närmare 40 kg. Den kostade sisådär 7000 kronor, vilket var lika mycket som en mindre bil i den tidens penningvärde. (Man kan ju konstatera att en mobil av toppmodell fortfarande kostar sisådär 7000 kronor utan subventioner, medan motsvarande bil idag kostar omkring hundra gånger så mycket.)
Räckvidden på 20-30 km runt den enda basstationen och den höga strömförbrukningen som laddade ur hela bilbatteriet på bara ett par samtal var andra faktorer som begränsade användbarheten. Trots allt höll Televerket och Ericsson liv i MTA fram till slutet av 1960-talet, då antalet abonnenter uppgick till 125.
MC-ordonnans i stället för direktsändning
Tv-sändningarna blev folkkära redan 1958, tack vare VM i fotboll. Det var inte frågan om någon direktsändning - nej, motorcykelordonnanser körde filmerna från arenan till tv-huset varifrån de sändes ut. Men innehållet var det inget fel på. Och redan samma år startade nyhetsprogrammet Aktuellt.
Resten är, som man säger, historia. Direktsänd tv över Atlanten via Telstarsatelliten kom igång 1962. 1966 fick stockholmarna färg-tv, och året därpå hela landet, åtminstone i enstaka program. 1969 startades en andra tv-kanal, logiskt nog döpt till TV2. 1970-talets största bidrag till tv-historien torde vara införandet av text-tv 1978. Planerna på digital-tv drogs försiktigt upp i slutet av 1980-talet, och övergången är som bekant i full sving.
NMT gav mobiler till folket
Mobilerna började inte bli folkliga förrän med NMT, invigt 1 oktober 1981. Televerket räknade då med 45 000 abonnenter fram till 1990, men det antalet nåddes redan 1984. Fast den första NMT-installationen gjordes i Saudi-arabien där Ericsson och SRA kom igång en månad innan Televerket i Sverige.
Nu, 2006, förenas mobilen och televisionen i mobil-tv. Äntligen får vi njuta av båda samtidigt.
Före dess hade MTB ersatt MTA, och då infört transistorer i stället för rör i terminalerna. Och MTB hade följts av MTD, som hade nästan 20 000 abonnenter toppåret 1980. Fast på sätt och vis var MTD ett steg tillbaka - det var inte automatiskt utan samtalen krävde telefonister, som mest 700 stycken. Sen kom GSM 1991 och året därpå kom de första vettiga terminalerna. Operatören "Tre" lanserar de första 3G-tjänsterna 2003 efter att ha fått en av de licenser som Sverige delade ut tre år tidigare.
Nu, 2006, vid fyllda 50 år, så möts äntligen tv-programmen och mobilerna. En förlovning inleddes redan förra året då SVT startade sin wapportal. Nu provar Teracom för fullt att skicka DVB-H-baserade tv-sändningar till ett urval mobilkunder. Nästa år sker förmodligen giftermålet, den kommersiella starten för tv-sändningar riktade till mobiltelefoner. Man kan ju hoppas att äktenskapet håller länge.