På fullt allvar diskuteras nu i såväl Sydkorea som i Europa att införa "mänskliga rättigheter" för robotar. Men inte i första hand för att skona de stackars humanoiderna från missbruk, utan snarare för att om varelser har rättigheter kan man också ställa krav på dem. Eller deras upphovsmän. Ungefär som med människobarn och deras föräldrar.
Sydkoreas och därmed världens troligen mest människoliknande robot heter EveR2 och är designad för att likna en koreansk kvinna i 20-årsåldern. Hennes främsta kompetenser är förmågan att förstå visst tal, sätta sig och ställa sig upp, samt att sjunga med synkrona munrörelser. Redan nästa år får hon en lillasyster kallad EveR3, och ytterligare ett syskon, EveR4, är planerat till 2010. Småsyskonen blir ännu kapablare - EveR3 ska kunna gå självständigt och EveR4 ska kunna dansa.
“Tänk om någon behandlar den som sin fru"
Robotarna blir snabbt alltmer människolika. För bara två år sedan såg även de mest avancerade ut som hämtade ur Star Wars. Men den gracila EveR2 som visades upp på mässan Robot World i Söul i höstas har väldigt mänskliga drag. Vilket förstås är avsikten - med sina 165 cm och 60 kg är hon designad för att likna en typisk koreansk kvinna i 20-årsåldern (om än med 58 inbyggda motorer varav 29 i ansiktet). Inte konstigt att folks fantasier sätts igång.
- Tänk om någon skulle få för sig att behandla en sådan robot som sin fru, rapporteras informationsministeriets robotansvarige Park Hye-Young ha utbrustit när hon fick se skapelsen.
Exakt vad hon avsåg med det uttalandet kanske kan lämnas därhän, liksom diskussionen om varför ingen manlig motsvarighet till EveR2 ännu har dykt upp. Hennes föregångare, EveR1, hade också kvinnliga drag (trots att hon bara innehöll 35 motorer, varav 17 i ansiktet). Det faktum att många tyckte att den docklika EveR1 var sötare än den mer människolika EveR2 har gjort att forskarna nu, enligt The Korea Times, planerar en ansiktslyftning på nykomlingen. Det skänker onekligen viss genusaccent till Park Hye-Youngs uttalande.
Tre lagar räckte för Isaac Asimov
Konstateras kan dock att ministeriet har påbörjat arbetet med att klara ut robotarnas legala status. En grupp med robotforskare, framtidsfilosofer och science-fictionförfattare har fått i uppdrag av Park Hye-Young att ta fram ett utkast till "Robot Ethics Charter" redan till hösten.
Diskussionen är faktiskt inte helt ny. Redan salig science-fictionurfadern Isaac Asimov forumlerade en robotetik redan på 1940-talet. Enligt honom räckte tre lagar:
1) Robotar får inte skada människor, eller medverka till att människor skadas genom att avstå från att agera.
2) En robot måste lyda order från människor, utom då sådana order strider mot den första lagen.
3) En robot måste skydda sig själv så länge detta skydd inte strider mot första eller andra lagen.
Asimovs lagar kommer att tjäna som inspiration till gruppens arbete. Men mer nyanser behövs. Bara för att Asimov inte såg något problem i att betrakta robotarna som människornas slavar betyder ju inte att intelligenta robotar saknar åsikt i frågan.
Och påpekas kan att en annan sydkoreansk robot är utvecklad för att skjuta skarpt så fort en människa närmar sig, något som ju direkt bryter mot Asimovs första lag.
Diskussionerna om robotarnas legala status pågår även i Europa. Regeringen i Storbritannien har förutspått att robotar kommer att kräva samma rättigheter som människor inom 50 år. Och ett gäng forskare inom European Robotics Research Network jobbar med etiska riktlinjer för människornas samspel med robotar, där man utgår från att de senare faktiskt har intelligens värd att värna och ta hänsyn till.
Robotar mindre politiska än krigsoffer
Pessimisten kan förstås se sig runt om i världen och konstatera att med allt krig och elände finns det gott om människor vars rättigheter kanske borde tas tillvara innan frågan om artificiella skapelser kommer upp på den etiska tapeten. Men optimisten svarar säkert då att det ena inte behöver utesluta det andra. Och troligen är det både enklare och mindre politiskt laddat att tala om robotar som ska hjälpa mänskligheten än om fattiga, krigsdrabbade människor som inte har någonstans att ta vägen.
Ger man robotarna rättigheter så ökar också möjligheten att ställa krav på dem, eller rättare sagt deras skapare, vilket förstås är en viktig tanke. När ett människobarn beter sig dumt på dagis eller i skolan dröjer det inte länge förrän personalen ringer föräldrarna. Månne blir det så även för robotar - skulle de utnyttja sin intelligens till att stjälpa istället för att hjälpa så får människan ringa till fabriken. Eller, om nu robotflugan slår även i USA, till advokaten.