EU-kommissionen och EU-ländernas regeringar förlitade sig till alltför optimistiska framtidsbedömningar när de utformade sin reglering för 3G. Det ledde sedan till katastrofer och förluster i gigantisk skala för många telekomföretag i Europa.

84 stycken 3G-licenser har delats ut i Europa. En stor del har sålts på auktion till alltför höga priser. Nätoperatörerna har betalt cirka tusen miljarder kronor för dessa och regeringarna har normalt låtit pengarna gå till statskassan för annan verksamhet.

Utbyggnadsplanerna har spruckit och massmarknaden för 3G är kraftigt försenad. Nätoperatörer och investerare är mycket kritiska till att många EU-länder införde 3G på ett sätt som lät dem ta alltför stora risker med oprövad teknik och oprövade tjänster.

Inom den mellanstatliga globala organisationen ITU (Internationella Teleunionen) granskas nu orsakerna till telekomindustrins 3G-krasch och det är helt uppenbart att EU-ländernas regeringar, EU-kommissionen och även regleringsmyndigheterna har en stor del av ansvaret för vad som hänt.

Ville stimulera 3G
Dessa hoppades i slutet av 1990-talet stimulera införandet av 3G. Det ledde bland annat till uppdrivna auktionspriser och krav på snabb utbyggnad i många länder. Den reglering de valde har istället förstärkt telekomindustrins kris i Europa, och gjort det möjligt för USA och Asien att komma ikapp, enligt kritiska expertröster i ITU.

- Målet med regleringen var att EU-länderna skulle behålla sitt ledarskap inom mobilområdet. EU har misslyckats med att nå sitt mål, säger Jens C Arnbak.

Arnbak är ordförande för IRG - Independent Regulators Group - som organiserar Europas nationella regulatörer. PTS är svensk medlem i IRG. Arnbak är även ordförande för Hollands regleringsmyndighet. Han arbetar även inom ITU och var ordförande vid en av de stora konferenser som diskuterat bristerna i Europas telekomreglering.

- Det stora felet var den stora tilltron till att vi skulle få en stark tillväxt för mobilt Internet och en fortsatt stark tillväxt för Internettrafiken. Internettrafiken ökade med över 100 procent per år i slutet av 1990-talet, säger Arnbak.

"Kollektiv galenskap"
- Många av de som utformade villkoren för 3G-licenser trodde på dessa prognoser. Det var obetänksamt att tro att tillväxten skulle bli så stor. Det var en kollektiv galenskap som fick bred spridning, hos industrin, regeringar, EU-kommissionen och andra aktörer, säger han.

Enligt Arnbak är telekomindustrins krasch år 2000-2001 för Internet, 3G och mobilt Internet historisk i omfattning och en jämförelse kan bara göras med de stora börskrascherna 1857 och 1873 när järnvägarna skulle byggas ut.

Varför blev det så här? Kunde inte EU-ländernas regeringar förstå att det fanns för höga förväntningar om snabb expansion för 3G?

- Regeringarna är inte tekniskt orienterade. De hade inga experter som kunde analysera situationen. De stora företagen i Europa ville ha en snabb utveckling och regeringarna förlitade sig i praktiken till deras bedömning, svarar Arnbak.

Vad borde EU-länderna ha gjort?

- En orealistisk förväntan om industriell utveckling kan man inte göra något åt, säger Arnbak.

Självklart fanns i praktiken alternativ. Det var inte nödvändigt att bara godkänna WCDMA/UMTS som standarder, att ha så bråttom med licensutdelning och krav på snabb utbyggnad, auktionsbeloppen kunde ha begränsats, GSM/GPRS och nya tjänster kunde ha stimulerats mer och samarbetet borde varit bättre med operatörer och leverantörer. Så borde man ha gjort, menar ITUs branschexpert Michael Minges.

Läs även: Näringsdepartementet och PTS skyller på marknaden

Göte Andersson