Massproducerade billiga komponenter är en av de viktigaste förklaringarna till att CWDM-system blir betydligt billigare än DWDM-systemen. Coarse Wave Division Multiplexing (CWDM) bygger på att återutnyttja både optiska och elektroniska komponenter som nyttjas i andra standarder, som Gigabit Ethernet. CWDM är andra generationens masspridda fiberoptiska transmissionssystem baserade på våglängdsmultiplexering. Första generationen heter Dense Wavelength Division Multiplexing (DWDM). Högre kanalseparation är en viktig faktor för att få ner priset. I CWDM används totalt 20 nm, att jämföra med 4 eller 8 nm i DWDM, vars lasrar för långdistans måste vara mycket stabila. Med den bredare kanalseparationen för CWDM kan man tillåta en större avvikelse vilket bäddar för billigare lasrar. En grads temperaturökning vrider lasern 0,1 nm, 10 graders ökning vrider den med 1 nm. Det gör att DWDM-lasrar måste kylas, men inte CWDM-lasrar. De lägre kraven ger högre utbyte i produktion och det är ett mycket viktigt steg eftersom en stor del av de DWDM-lasrar som idag produceras måste kasseras. Och i DWDM används smalbandiga dyra tunnfilmsfilter. De bredare CWDM-filtren är billigare att göra. CWDM-standarden anger gränssnitt för sändare, mottagare och våglängdsmultiplexering. Sådana fanns inte definierade i DWDM-standarderna. Fördelen med detta är att komponenter från olika leverantörer därmed kan användas i samma system vilket underlättar för att driva fram massproduktion och låga priser. En annan viktig fördel är att CWDM kan användas i befintliga singelmodfiber, och därmed höja kapaciteten i existerande fibernät. Den nya standarden innehåller 18 våglängdskanaler mellan 1 271 nm och 1 611 nm. I äldre singelmodfibrer finns en så kallad vattentopp vid 1 380 nm och i sådan fiber kan man normalt nyttja åtta våglängdskanaler. I nya fibrer utan vattentopp kommer normalt 12 kanaler att nyttjas. Det innebär att en gammal singelmodfiber från 1980-talet kan klara minst åtta våglängdskanaler, var och en med Gbit-kapacitet. Dagens CWDM-standard är avsedd att klara upp till 2,5 Gbit/s per våglängdskanal. Systemen skall klara överföring för 40 och 80 km utan förstärkare. Den nya CWDM-standarden heter formellt ITU-T recommendation G.695.

I regionala nät och i stadsnät konkurrerar nu CWDM ut både traditionella enkanalssystem för Gigabit Ethernet och dyrbara DWDM-system - den traditionella tekniken för långdistansfibernät. Stadsnätsoperatörer använder CWDM för att höja kapaciteten i områden med fiberbrist.

Standarden för CWDM blev formellt klar tidigare i år, men redan 2002 kom de första produkterna på världsmarknaden och den globala CWDM-försäljningen uppgick till mellan 56 och 100 miljoner euro. Flera svenska bolag, som Transmode och Lumentis, utvecklar CWDM-system och försöker slå sig in på en framtida miljardmarknad. De första kunderna ger klara besked.

- Det blir 65 procent billigare att bygga med CWDM i jämförelse med DWDM med kapacitet upp till 16 våglängdskanaler. Vi skall installera ett regionalt nät i en ring som förbinder Göteborg, Borås, Skövde, och Trollhättan, säger Tom Svensson, teknisk chef för stadsnätsoperatören Gothnet i Göteborg.

För operatören Lidén Data är siffrorna entydiga. Företaget har en fiberoptisk ring mellan Stockholm, Uppsala och Enköping, baserad på fiber hyrd av Stokab och Transmodes CWDM-system.

Ett traditionellt enkanalssystem med Gbit Ethernet (1,25 Gbit/s) kostar 1,14 miljoner kronor per år, varav huvuddelen är fiberhyra till Stokab. Lidén Datas kalkyl visar att med CWDM och fyra våglängskanaler i drift, på 1,25 Gbit/s vardera, blir årskostnaden 330 000 kronor per kanal. Med åtta kanaler sjunker årskostnaden ned till 139 500 kronor per kanal. CWDM blir alltså mycket konkurrenskraftigt för en operatör som hyr fiberkapacitet, nyttjar traditionell Gigabit Ethernetteknik och behöver flera parallella förbindelser på samma sträcka.

Jämförelsen med Gigabit Ethernet baseras på produkter från Cisco.

- Inom Stockholms kommun på sträckor längre än 20 kilometer är CWDM konkurrenskraftigt för oss, säger Mikael Lidén, vd i Lidén Data.

- En stor fördel med den produkt vi valt är att vi kan skicka ut vilken tekniker som helst för att installera systemet. Installationen är mycket enkel jämfört med andra produkter på marknaden, säger han.

Telia-Sonera avvaktar

Men CWDM är inte något alternativ för operatörer med tillgång till redan installerad fiber i stor omfattning eller med behov av mycket hög kapacitet, då mer avancerade DWDM-system väljs. Det beskedet ger till exempel Telia Sonera. Men andra tunga telefonbolag i Europa ser fördelar med CWDM.

- Telecom Italia har fiberbrist i vissa storstäder och där kan CWDM användas. Vi skall nu köpa 10 till 15 CWDM-system för att utvärdera tekniken. Tidigast om ett år kan vi fatta beslut om att införa CWDM i stor skala, säger Gastone Bonaventura i Telecom Italia som deltagit i den internationella standardiseringen av CWDM.

Göte Andersson