Åke Hedman

– Det är inte många dagar under de tjugofem åren som jag inte jobbat med VSCP. Svarat på frågor. Argumenterat. Funderat på lösningar. Utvecklat. Lärt känna människor runt om i världen – varav många blivit nära vänner.

Det berättar han i en krönika om jubileet.

Det har (ännu) aldrig blivit något stort av VSCP. Det ska sägas på en gång. I en annan tidstråd i ett parallellt universum kanske kylskåp, ventilation och värme reglerar sig själva efter att hämtat data över VSCP från sensorer, energimätare och väderleks­rapporter.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

Men Åke Hedman är nöjd ändå. En del påtar i rabatten. Andra hackar kod. 

– Man känner att det är rätt, åtminstone för en själv. Jag antar att också de stora har känts så. Att förverkliga idén är grejen. Buddhisterna kör ju med sandkonst. Jag ser det här arbetet som en variant på det. Nöjd så.

Det finns tusentals som Åke Hedman, som har programut­veckling som kärlek och hobby. 

En del av projekten – som Linus Torvalds operativsystem Linux eller Daniel Stenbergs filtransportbibliotek cURL har fått extremt bred uppslutning. 

Många fler projekt har försvunnit. Andra – som VSCP – lever ett minimalt liv i skymundan. Åke Hedman använder det i sitt eget hus, förstås, och kan räkna upp en handfull ytterligare användare jorden runt.

Precis som cURL och Linux är VCSP är öppen källkod. Det betyder att koden får användas fritt och att vem som helst kan vara med och utveckla den. 

Eldsjälen bakom VSCP hittar du i ett hus ”på en kulle ute i skogen där det är tjugo mil till allt” – i Los i Ljusdal. Där sitter Åke Hedman framför ett stökigt skrivbord och hackar på sitt protokoll. Eller så hittar du honom i labbet lödandes på en komponent. 

Eller så hittar du honom i den egna musikstudion. Han är ett av ortens kända ansikten. Vill du veta mer om hans övriga liv kan du följa hans blogg – den är fyllda 20. 

Åke Hedman är officiellt pensionerad men protokollet släpper han inte. 

Idén till VSCP föddes på 80-talet när han pluggade fysik på Uppsala universitet. Han tänkte sig ett automationsnätverk som hade intelligensen i noderna. De skulle kunna koppla in sig på egen hand och organisera sig till ny funktionalitet utan en central server – ett ”intelligent lego”.

Det föll på kostnaden, visade det sig när han räknade på saken, noderna skulle kosta många tusen.

Moores lag löste problemet i sinom tid och den 28 augusti år 2000 registrerade han VSCP på Sourceforge. 

Behzad Ardakani och Marcus Rejås får äran för att ha varit med och utformat detaljerna. Andra utvecklare i England, Skottland, Litauen och Holland deltog i diskussionerna.

Men Åke Hedman är den som huvudsakligen burit på projektet under de följande 25 åren. Dagtid arbetade han som lärare och konsult med långa pendlings­avstånd, hemkommen klockan tio eller senare.

– Nästan varje kväll satte jag igång med några timmars VSCP-utveckling. I säng vid ett. Eller två. Eller halv tre. Upp igen vid sex. Alltid lika på lördag och söndag. Året runt. Detsamma under alla ledigheter, berättar han på sin blogg.

Han saknar tiden då det fanns ett gäng aktiva som diskuterade och skapade.

– De åren var fantastiska. Hårda diskussioner om teknikaliteter nästan dygnet runt. Vi var ofta oense om hur saker skulle göras. Det behövdes argument för att göra på det sätt man ville. Vi kunde bolla saker i en vecka eller mer. Hundratals diskussions­inlägg. Härligt. 

– Idag är jag i princip ensam. Men jag tror på det jag gör. 

– Vet du vad min bästa upp­levelse med VSCP är? frågar han Elektroniktidningen,

– Jo, en kille från Belgien berättade att han byggt ett system som tände lamporna för hans lille son på natten när han behövde gå upp och kissa. Det fanns inga system för det då. Nu behövde sonen inte längre vara rädd för att gå upp i mörkret. Tänker ofta på det där. Det räcker för mig liksom. 

VSCP Elektroniktidningen tycker att VSCP filosofiskt påminner lite grand om en biologisk kropp. Noderna är som organ som reagerar på hormoner som ­passerar i blodomloppet.  Systemet som uppstår är självorganiserande utan någon central styrning Elektroniktidningen betonar att biologi ligger utanför vårt kompetensområde. Men Åke Hedman gillar genast metaforen. – Det här var faktiskt jäkligt bra beskrivet. Det är precis så det fungerar. Ber att få knycka det där. Kommunikationsmodellen i VSCP är publish–subscribe vilket betyder att alla meddelanden pumpas igenom alla noder och att de själva filtrerar ut vilka kanaler vill lyssna på. Nodens firmware innehåller en ”beslutsmatris” – en tabell med simpel styrlogik för olika kombinationer av meddelanden. Om ett meddelade från en nod som är en termometer säger att temperaturen är under 18 – så säger kanske beslutsmatrisen i ett värmeelement att den ska aktivera sig. Om meddelandet säger över 21 – slå av. Koppla in en ny komponent i nätverket så identifierar den sig, deklarerar vad den gör och börjar lyssna på sina förprogrammerade kanaler. Den fungerar direkt utan någon central konfigurering. VCSP är ett automationsprotokoll i samma territorium som exempelvis KNX eller BACnet. Detta i kontrast till exempelvis Matter som fokuserar på konsumentnära applikationer för det smarta hemmet snarare än styrning och reglering. VSCP ska kunna köras över godtyckligt nätverk du har tillgängligt – TCP/IP, MQTT, LoRa, Bluetooth, och så vidare. Komponenterna du kopplar in kan exempelvis vara fuktgivare, närvarosensorer, effektmätare, dimmers, persiennmotorer, strömbrytare, tidsservar och så vidare. De kan styras av allt från en enkel mikrokontroller till en Raspberry Pi.