Skriv ut

Per Henricsson: Lågkonjunkturen lockar fram köparna

Kanske är det en tillfällighet att Carl Bennet lägger ett bud på börsnoterade Note samma vecka som Inission köper Mikromakarna. Det brukar hur som helst hända mer i en lågkonjunktur och Carl Bennets bud på Note hänger säkerligen ihop med att börsen skickat ner aktien i källaren. Detta trots att den ledning som kom in med de nya ägarna i början av 2010 faktiskt lyckat få ordning på bolaget och levererat åtta kvartal i rad med vinst.
Bennet eller någon av hans medarbetare (den konspiratoriske tänker säker Leabs vd Martin Linder, som tidigare var affärsutvecklingschef på Note) har säkert sett chansen att komma över ett välstädat bolag till en billig penning.

Affären mellan Inission och Mikromakarna har helt andra bevekelsegrunder. Där handlar det om att ägartrion inte riktigt vill vara ägare och att Inission vill växa. Bägge företagen är stabila, visar vinst och överlappet vad gäller kunder och geografi är antagligen ganska litet.

Dessutom visar historien att det brukar fungera bra att driva kontraktstillverkare med en omsättning upp till ungefär en halv miljard kronor, och ändå tjäna pengar i en lågkonjunktur. Ägare som själva arbetar i bolagen, stor kostnadsmedvetenhet och förmågan att snabbt skala upp och ned rörliga kostnader – läs personalen – är faktorer som brukar förena de framgångsrika.

Tittar man i stället på branschens tre börsnoterade jättar, Partnertech, Kitron och Note, har de alla haft en vinstmarginal efter skatt på under 1 procent om man summerar det sensate decenniet. Branschen brukar annars tala om sex till åtta procent som ett riktvärde. Kunderna tillåter inte att det blir högre, och lägre är definitivt inte hälsosamt.

Men åter till Bennets bud på Note. Den initiala reaktionen från Notes styrelseordförande Stefan Charette var att budet är snålt tilltaget. Ett naturligt uttalande, han representerar de största ägarna som såklart vill ha ut så mycket pengar som möjligt. Alternativet för huvudägarna är att säga nej om de tror på att Note fortsätter leverera vinster och att kursen vänder upp.

Men Bennets bud är vältajmat. Rapporter om varsel och en försämrad konjunktur duggar tätt. Vissa bedömare talar till och med om recession. Note riskerar att återigen hamna på minus och då lär börskursen fortsätt utför. Det talar för att ägarna, efter lite initialt motstånd, nog ger upp och accepterar budet även om det inte ger någon större avkastning på de investerade pengarna.

Bennet är en långsiktig ägare som med Leab visat att han kan driva en mellanstor kontraktstillverkare med vinst även under dåliga år. Note är klart större och dessutom spretigare med fabriker lite varstans i världen. Det kommer att bli en betydlig större utmaning.

Men det finns säker besparingar att göra om man slår ihop företagen och dessutom slipper kostnaden för börsnoteringen.

Frågan är bara hur alla småsparare som köpt in sig på betydligt högre nivåer är villiga att sälja?