Skriv ut
ImageBo Göran Ericsson, före detta vd och Nordenchef för Freescale, har gått i pension. Efter 36 år på Motorola och Freescale jobbade han sin sista dag i fredags.
Elektroniktidningen: Hej Bo Göran! Jag hörde att du gått i pension. Hör du mig? Vilken dålig linje vi har!

Bo Göran Ericsson: Ja men hej! Jag har en ny mobil. Det kanske är den? Det slog mig när jag gick från jobbet i fredags, att jag inte längre har någon mobil. Jag har alltid haft den via jobbet. Ända sedan början av 80-talet. (skratt)

Men vilket är annars ditt roligaste minne från dina 36 år på Motorola/Freescale?

Jaaa du – det kommer jag inte ihåg. Jag har varit med om så väldigt mycket och haft alla möjliga jobb under åren. Men en stor händelse var ju när mikroprocessorn kom i början av 1970-talet. Att få jobba med 6800-konceptet har varit väldigt skoj. Och så minns jag att jag i slutet av 1980-talet talade om att elektronikindustrin var på väg att bli global och det är den ju fortfarande.

Det har också varit mycket positivt att få ha varit med och skapa något nytt som Freescale – och det har gått mycket bra för oss också.

Vilket är ditt jobbigaste minne i arbetslivet?

Jag har inga sådana. Men jag minns en hel del produkter som inte slagit under åren. Vår första riscprocessor 88000, slog ju inte alls.  Därefter kom PowerPc och den har ju varit en framgång.

Det är också lite trist att vår framgångsrika tillverkning av tv-apparater och datorer i Norden har försvunnit helt.

Hur ska Freescale klara sig utan dig?

Ja, det undrar jag också. Det finns två saker som oroar mig nu: Hur ska det gå för dem? Och tänk om det går bra! (skratt)

Vem efterträder dig på Freescale?

Mina tjänster har delats upp på tre personer. Chef för våra nordiska applikationsingenjörer blir en finsk kille, Jan Riska. Leif From blir vd för Freescale i Norden, medan Karl Nyqvist blir Nordenchef.
 
Vad ska du göra nu då?

Vi får väl se. Ta det lugnt, motionera och ta hand om barnbarn ett par dagar i veckan.
Jag har inga uppdrag inom elektronikindustrin kvar. Det skulle inte gå, för när jag är med vill jag vara i centrum och jobba järnet. Så är det.