JAN TÅNGRING: Bäst är billigast Det är förstås att sticka ut hakan att hylla en mobiltelefon som man inte ens har hållit i handen. Men jag tar chansen: det här är världens bästa mobiltelefon. Stora bokstäver. Låg energiförbrukning. Enkel. En skärm som kan läsas i dagsljus – det borde vara en självklarhet. Hur kan världens bästa mobiltelefon vara så billig? Jo, för att varje ny funktion som tillverkarnas glada tekniker presssat in i mobiltelefonen kostat pengar att implementera. Tröga javaspel, kameror med usel optik, ryckig frimärksvideo med sämre kvalitet än Super-8, webbläsare som visar en bråkdel av webbsidan.  Varje funktion som lagts till har gjort telefonen dyrare. Och svårare att använda. Tack Motorola! Tack Indien!

RÄTTELSE: INGEN LINUXMOBIL Enligt tidigare uppgifter skulle operativsystemet i Motofone ha varit Linux. Men dessa uppgifter har tillbakavisats.

Den första modellen heter F3 och är en GSM-mobil. Enligt nättidningen Linuxdevices kommer den att ha ett pris på cirka 50 dollar – i USA. Innan årets slut kommer en CDMA-version.

Motofone använder E-Inks strömsnåla elektroniska papper som skärmteknik.

Bilden är svartvit och till skillnad från dyra, energislukande, högteknologiska färgskärmar, kan E-inks pappersskärmar utan problem läsas i dagsljus.

SMS-funktion finns. Och möjlighet att ladda ner nya ringsignaler i åtta rösters polyfoni. Men F3 kan varken spela upp mp3-filer eller visa video. Eller fotografera. Eller spela spel. Det betyder att den är enklare att använda. Och att den kan använda en enklare processor, vilket också det sparar energi.

F3 sägs ha en standbytid på 400 timmar och en taltid på 450 minuter.

Ytterligare en detalj som andas ”nästa miljard användare” – som man brukar kalla den grupp fattiga köpare som lågprismobiler vänder sig till – är att den har extra stöd för ickeläskunniga, med bilder och högläsning av menyerna.

Dessutom kan den laddas via en cykelgenerator.

MIT Technology Review har skrivit om Motofone.