– Vi tar tunna tygfibrer, cirka 10 mikrometer i diameter, och belägger dem med ledande plast. Sedan väver vi in dem i tyget i en viss struktur, säger Mahiar Hamedi, doktorand i organisk elektronik, som stått för den experimentella delen av projektet.

De fibrer som forskarna belagt med en ledande plast är av nylon, kevlar och polyester. Transistorerna är av en ny typ utvecklad i Linköping, så kallade elektrokemiska transistorer byggda av plast. Inga naturmaterial har alltså använts i tyget och heller inte metaller eller kisel för att framställa transistorerna.

Forskarna började med att väva in enkla kretsar i tyget. Det var n-inverterare med tre motstånd och en transistor som kunde utföra logiska operationer vid 1-2 V matningsspänning.

I nästa steg vävdes en mer komplex komponent i form av en multiplexer för digital adressering. Tygets tredimensionella struktur förenklar designen av komponenterna.

Tekniken öppnar för ”smarta kläder” med inbyggd elektronik för tillämpningar som värme, kommunikation och hemsjukvård. Men tyg är också användbart i många andra sammanhang tack vare sin flexibilitet det gäller till exempel mjuka bildskärmar.

Andra möjligheter finns inom bioelektronik, det vill säga elektroniska komponenter som sätts in i kroppen för att påverka olika processer.