– Man vill övervaka miljöförändringar i havet, få förvarning om jordskalv, följa undervattensvädret och inte minst leta efter olja och gas. För sådana forskningsstationer har trådlös undervattenskommunikation en viktig roll, säger Erland Sangfelt, undervattensexpert på FOI, om den infrastruktur av sensorer som byggs upp på havets botten, sponsrad av EU.

Ett tidigare problem i undervattenskommunikation är något som kallas efterklang, en sorts eko, som begränsat datatakten. FOIs forskare har hittat ett sätt att minska efterklangens inverkan, och skulle kunna använda tekniken redan idag.

– Det är både en fråga om signalbehandling och kodning. Överföringshastigheten är flera kbit/s över 60 kilometer, och det går att nå omkring 100 kbit/s över någon kilometer, berättar Tommy Öberg, forskningschef på FOI, som är tekniskt och vetenskapligt ansvarig för studien.

– Vi har för närvarande bara pengar från det svenska försvaret men avsikten är att öka basen för ekonomin, kanske i samarbete med svensk industri, säger han till Elektroniktidningen.

– Här finns en bra möjlighet för svensk industri att använda tekniken i olika produkter. Obemannade undervattensfarkoster skulle kunna mäta dag och natt och över betydligt större områden när informationsöverföringen blir billigare, snabbare och säkrare. Dessutom innebär den nya tekniken att även bilder, ljud och videofilmer kan kommuniceras, säger Tommy Öberg.

Militären behöver naturligtvis fortfarande tekniken; i det nätverksbaserade försvaret. Men den kan också användas för hamnsäkerhet och räddningsoperationer.