Skriv ut

Kritiken mot kemikalieskatten på elektronik var massiv när den infördes sommaren 2017. En rapport skriven på Umeå universitet ger belackarna rätt, kemikalieskatten är ineffektiv eftersom den ger minimala miljövinster.

Det finns i princip tre styrmedel som beslutsfattarna kan ta till för att påverka människors och företags agerande. Det är administrativa (olika typer av regleringar), ekonomiska (skatter och subventioner) och informativa (kampanjer, märkning med mera).

Professor Runar Brännlund vid Handelshögskolan vid Umeå universitet, som skrivit rapporten ”Greenwash? En analys av svenska miljöskatters effektivitet” på uppdrag av branschorganisationen Svenskt Näringsliv, påpekar att man inte generellt kan säga att det ena är bättre än det andra. Det beror på en mängd faktorer, inte minst miljöproblemets karaktär.

I rapporten har han skärskådat kemikalieskatten på elektronik som infördes i juni 2017, flygskatten som infördes 1 april, och bonus malus-systemet på personbilar som införs från 1 juli 2018.

Tanken bakom kemikalieskatten – som föreslogs av den borgerliga regeringen och sedan klubbades av den socialdemokratiska – var att få bort de hälsovådliga ämnena brom, klor och fosfor ur hemelektronik och vitvaror. Skatten ökar priset på en mobiltelefon med ungefär 25 kronor och ett kylskåp med cirka 300 kronor. Totalt förväntades den ge ungefär 2,4 miljarder per år till statskassan.

Slutsatsen i rapporten är att samtliga dessa nya skatter är ineffektiva i den meningen att de är ”trubbiga” och endast i ringa grad adresserar det bakomliggande miljöproblemet. De drar in pengar till statskassan snarare än att förbättra miljön, därav beteckningen Greenwashing.

Mot kemikalieskatten listas följande argument:

• Små eller inga incitament till substitution mot mindre skadliga ämnen.

• Risk för ”läckage” (köp från utländska leverantörer).

• Mycket osäker miljöeffekt.

• Fiskal skatt.

• Reglering mer effektivt

Hela rapporten finns här (länk).

Kategori: Nyheter