Sparkz och ORNL (Oak Ridge National Laboratory)  blev partners någon gång i fjol. Sparkz har legat i stealth mode och dess webbplats innehåller forfarande inte mycket annat än dess logotyp.

Det licenserade receptet innehåller flera olika beståndsdelar som ORNL försöker skydda via patent. Katoden ska vara billig, ha hög kapacitet, vara stabil mot oxidation och vara fri från kobolt. Elektrolyten är ickeflytande och stöder snabb laddning och urladdning. 

Sparkz licenserar dessutom en process som fungerar för volymproduktion.

Batteriet ska vara snabbt på laddning och urladdning och ha hög kapacitet och lång livslängd, enligt ett pressmeddelande från ORNL. 

Pressmeddelandet nämner inte hur många laddcykler batteriet klarar, hur det åldras med tid och användning och vilka arbetstemperaturer det klarar.  ORNL beskriver kobolt som något som ökar riskerna med ett batteri.

Den vägledande idén med receptet var att eliminera kobolten eftersom ORNL tror att brist på kobolt kan bli en bromsklots när volymen av litiumjonbatterier ska bli bli en magnitud större under de kommande tio åren – 2,600 GWh år 2030 enligt den senast skattningen från World Economic Forum, från 184 GWh år 2018.

ORNL beskriver kobolt som icke hållbart: sällsynt, dyrt och svårt att få tillgång till.

Den övervägande delen av framtidens batterier kommer gå till fordon, vilket är den tillämpning som det licenserade receptet är konstruerat för. Sparkz diskuterar även tillämpningar inom energilagring.

Sparkz planerar att förlägga sin utvecklingsanläggning i USA. ORNL kommer att hjälpa till med personal, teknik och infrastruktur. I fjol fick projektet 750 000 dollar från DOE Technology Commercialization Fund. Företaget är även anslutet  till DOE:s (Energidepartementets) inkubator. 

Vd och grundare är en kemist, Sanjiv Malhotra, med ett förflutet på Energidepartementet, på en kapitalfond och på en  bränslecellsstartupp, Oorja Protonics, som han grundade men senare sålde.