LKAB vill bredda sig från järnmalmsproduktion och ge sig in på det heta området batterimineraler. Exakt hur affärsupplägget ska se ut är inte bestämt. Men LKAB vill gärna ha ett finger med både i brytningen av grafit och tillverkningen av anoder. Det pågår förhandlingar om delägarskap. 

– Vi ska låta Talga göra klart sin detaljerade förstudie. Sedan ska vi titta på hur projektet ser ut, vad som är möjligt och därefter eventuellt gå vidare, säger David Högnelid vid LKAB:s affärsområde specialprodukter, till SVT.

Det finns även möjliga synergier inom resurser, kompetens och infrastruktur.

– Vi finns ju nära varandra med tanke på att vi har verksamhet i Svappavaara. Vi skulle till exempel kunna leverera sprängmedel från vår tillverkning.

Talga ansökte om brytningstilsstånd i maj och en genomförbarhetsstudie väntas avslutas i mars 2021. 

Sedan tidigare har Talga även en avsiktsförklaring med japanska investeringsjätten Mitsui.

År 2023 hoppas australiska Talga kunna starta produktion av anodmaterial i Luleå på grafit hämtad i Vittangi. Den planerade årsproduktionen är 19000 ton per år. Talga äger  Vittangifyndigheten i sin helhet. 

Projektet skulle ge minst 100 jobb i Norrbotten. Värdet från verksamheten uppskattas till knappt 40 miljarder fördelat över 22 års produktion.

Europa, särskilt Skandinavien, har tillräckligt med grafitfyndigheter för att kunna försörja Europas batteriproduktion i decennier. Och den allra högsta grafitkvaliteten för batteriernas anoder finns i Sverige, i Nunasvaara nära Vittangi. 

Detta enligt Talga, som blev intresserat av Vittangigrafiten redan år 2011. Då var idén att tillverka grafen av grafiten. Även detta finns fortfarande på agendan.  

Talgas anod blir mycket klimatvänligare än anoder tillverkade på syntetisk grafit, som kräver nästan dubbelt så mycket energi för tillverkningen. Det är just grafitproduktionen som är den stora energitjuven vid batteritillverkning – den kräver 23 GWh för varje GWh batteri, även i Talgas process. 

Den svenska elen är nästan helt koldioxidfri. Talga räknar med ett utsläpp på 1 ton per GWh – vilket inte ens är ett avrundningsfel i jämförelse med utsläppen för anoder från fabriker med el från kolkraft. 

Talga hade redan i höstas fått intresseanmälningar från 50 företag. Det ligger förstås nära till hands att tänka sig att battericelltillverkaren Northvolt i grannstaden Skellefteå är intresserad av  Talgas anodmaterial. Men inga sådana planer har annonserats.

– Vi har givetvis en pågående dialog med flera marknadsaktörer men kan inte kommentera sådant i nuläget, säger Cen Rolfsson, svensk presskontakt på Talga till Elektroniktidningen.