Snart är det upp till bevis. Efter tre och ett halvt år ska det EU-finansierade forskningsprojektet SUITCEYES redovisa hur ett plagg kan läsa av omgivningen och med hjälp av vibrationer överföra informationen till en person som varken ser eller hör. Projektet är koordinerat från Högskolan i Borås.
Plagget integrerar kameror och sensorer. Bland annat känner en kamera igen ansikten, objekt, avstånd och vad som sker. Med hjälp av algoritmer översätts detta till vibrationer på kroppen hos den som bär plagget.
– Till exempel kan systemet berätta att du är i köket, det finns fem personer i rummet och två av dem är kända för dig. Systemet kan nu även känna igen om någon har ansiktsmask, med anledning av coronasituationen, berättar Nasrine Olson, projektkoordinator på Högskolan i Borås i ett pressmeddelande.
Det går till exempel också att ställa frågor till systemet som ”var är min mobil?”.
– Då kan plagget guida personen för att kunna söka av rummet – den ber dig till exempel att gå framåt eller till vänster. Men det kan också minnas och berätta ”att senast du hade den var den i sovrummet”
Forskarna använder något de kallar haptogram. Det är ett mönster som bär på en innebörd – till exempel glad, kopp eller rum – och som skapas genom att aktivera små elektroniska enheter som vibrerar, så kallade vibrotaktila aktuatorer.
Haptogrammen kommuniceras med de vibrotaktila aktuatorerna organiserade i ett rutnät i plagget och som kan vibrera i sekvenser eller samtidigt. Varje haptogram har ett unikt mönster. Ordningen och antalet noder involverade, intensiteten i vibrationen och antalet gånger varje nod aktiveras.
Aktuatorerna är integrerade i textilen och går att koppla till olika delar på kroppen – rygg, skuldror, axlar, över- och underarmar, midja och över- och underben. Teoretiskt finns ingen begränsning på hur stort rutnät som kan användas. Det största som använts i projektet är 96 aktuatorer.
– Vi har skapat flera olika varianter av hårdvaror och även mjukvara som gör att det går att programmera in mönstret och dess betydelse via en skärm, till exempel en läsplatta. Detta bildar sedan ett bibliotek av haptogram som motsvarar ord som t.ex. glad, ledsen, ett, två, tre och så vidare.
Om några veckor ska projektet redovisas för och utvärderas av EU-kommissionen.
– Det vi har tagit fram är prototyper. Det är långt kvar tills det här finns till försäljning. Men intresset finns även om marknaden är liten och vi kommer att fortsätta att samarbeta via de nätverk vi har byggt upp.