Det kommunala vetot drabbar utbyggnaden av vindkraften i Sverige. Under förra året fick nära åtta av tio vindkraftsverk ett nej. Samtidigt vill EU se mer vindkraft för att bryta beroendet av ryska bränslen.
I Sverige görs stora investeringar i bland annat produktion av fossilfritt stål, vätgas och batterier till följd av industrins klimatomställning. Det ökar i sin tur efterfrågan på el kraftigt.
– Sverige kan bli världsledande på de nya marknaderna, och nyindustrialiseringen innebär lokal tillväxt från norr till söder. Att satsningarna förverkligas är avgörande både för industrins konkurrenskraft och för möjligheterna att nå Sveriges klimatmål, säger Daniel Badman, vd på Svensk Vindenergi i ett pressmeddelande.
Daniel Badman menar är det enbart är vindkraften som kan byggas ut så snabbt och i så stor skala och till så låga priser som industrin efterfrågar.
– Därför är det allvarligt att kommunerna säger nej så ofta. Därtill visar det mycket allvarliga läget i omvärlden hur viktigt det är med en trygg och inhemsk elproduktion, konstaterar han.
En sammanställning gjord av Westander Klimat och Energi visar att av 42 aktuella landbaserade vindkraftsprojekt drabbades 32 av det kommunala vetot under förra året. 76 procent av projekten och 78 procent av de 668 aktuella verken stoppades. Det är en kraftig ökning jämfört med 2020, då cirka 38 procent av verken stoppades.
Totalt stoppades 736 vindkraftsverk av den kommunala vetorätten under 2020 och 2021. Hade kommunerna istället valt att tillstyrka utbyggnaden och om cirka 60 procent av verken därefter fått miljötillstånd (vilket är genomsnittet) hade de tillsammans kunnat ge cirka 9 terawattimmar el per år, vilket motsvarar elanvändning i Norrbottens län.
Svensk Vindenergi menar att Sveriges kommuner måste uppmuntras att aktivt bidra i klimat- och energiomställningen. För det krävs statliga reformer, påpekar Svensk Vindenergi.
Parallellt med detta har EU-kommissionen tagit fram en färsk plan – REPowerEU – med anledning av det nuvarande geopolitiska läget.
Planen syftar till att göra Europa oberoende av Rysslands fossila bränslen till år 2030. I första skedet ligger fokus på att minska användningen av naturgas, och för att klara detta ingår exempelvis att påskynda tillståndsgivningen och utbyggnaden av vindkraft, solenergi och värmepumpar.