Skriv ut
I USA har Canbussen skaffat sig ett starkt fäste som dominerande fältbuss. Även i Japan är intresset för Can stort just nu.

Men i Europa dominerar andra fältbussar, främst Profibus.

Hur den europeiska fältbussmarknaden kommer att utvecklas under de närmaste åren är en öppen fråga. För tillfället slåss en mängd fältbussar, många knutna till speciella tillverkare, om mer än en tredjedel av marknaden. Förvirringen är stor och det har gjort att de största Canbussföretagen inte prioriterar Europa.

- Japanska Omron och amerikanska Honeywell är i princip de enda stora företagen inom Can som för närvarande tänker satsa på Europa, säger Lars-Berno Fredriksson, ledamot i den internationella organisationen Can in Automation.

- En anledning till dödläget är att det finns risk för att Europa kommer att satsa på ett Cansystem, kallat CanOpen, med ursprung från Tyskland.

- Så länge ingen vet vilket system som blir europastandard vill Canföretagen inte ödsla mer tid här. Speciellt inte nu när USA-marknaden kräver så pass stora insatser.



Moduler finns att köpa


En speciell egenskap i Can-protokollet är att det i sig inte är tillräckligt definierat för att noderna i ett system skall kunna kommunicera med varandra. Därtill behövs ytterligare ett protokoll, kallat "Higher Layer Protocol". Det är detta protokoll som avgör hur ett Cansystem fungerar.

Idag finns några olika Cansystem att välja mellan, utöver CanOpen. Amerikanska Devicenet, med rötter från Allen Bradley, är det mest populära, medan SDS från Honeywell också hunnit skaffat sig en mängd anhängare.

Can Kingdom, från svenska Kvaser, är ytterligare en variant som främst fått gehör inom mobilhydraulik, eftersom det går att bygga mer avancerade system kring detta protokoll. Å andra sidan kräver det samtidigt mer av systembyggaren.

- För de flesta är det viktigt att det är enkelt att sätta ihop ett system, påpekar Lars-Berno Fredriksson.

- Visserligen kan avancerade systembyggare bygga system kring rena Canchips, men för att även andra skall anamma tekniken måste det finnas färdiga moduler att köpa.

En Canmodul innehåller ett gränssnitt mot omgivningen, exempelvis en givare eller ventil, oftast en mikrostyrkrets, samt programvara som sköter kommunikationen inom enheten och ser till att enheten kan kommunicera med omvärlden.

Idag finns tillräckligt många moduler för att det skall vara enkelt att bygga system kring både Devicenet och SDS. Tittar man exempelvis i den senaste produktkatalogen som ges ut av Odva, Open Devicenet Vendor Association - en förening för de som tillverkar utrustning för Devicenet - hittar man närmare hundra produkter från ett fyrtiotal företag.

De flesta produkter är numera tillgängliga, till skillnad mot tidigare utgåvor då "utveckling pågår" stod bakom flertalet produkter.



Fem gör chips


I alla Canbussvarianter går det att använda samma hårdvara i modulerna. Det gör att kretstillverkarna inte alls är lika beroende av vilken bussvariant som kommer att slå på sikt. För dem är det tillräckligt att veta att bilindustrin nu satsar fullt ut på Canbussen och att den amerikanska och japanska marknaden accelererar.

I dagsläget tillverkar fem företag Can-styrkretsar, enligt organisationen Can in Automation. Dessa är Intel, Motorola, National Semiconductor, Philips och Siemens.

Inom kort kommer även Hitachi att släppa kretsar som har Can-funktioner. Till en början är de enbart avsedda för Hitachis närmaste kunder, först därefter släpps de ut på den öppna marknaden.

På ännu lite längre sikt kommer även Cankretsar med inbyggda H8- och SH- processorer i standardutförande, meddelar Hitachi.



Moduler från Motorola


Två av de intressantaste kommande kretsarna står Motorola och Philips för. Motorolas bidrag är ännu inte lanserat, men klart är dock att man kommer med ett helt nyutvecklad serie Can-moduler, kallade MSCAN.

En styrka sägs vara att de har en buffert på sändarsidan som hela tiden skickar ut det meddelande som internt har högst prioritet. En mycket intressant funktion i realtidssystem.

De första exemplaren av Philips nya krets, SJA1000, skall komma i början av nästa år. En fördel hos denna krets är att den kan ställas in att acceptera att några, säg två eller tre, meddelanden får misslyckas på bussen. Can bygger annars på att meddelanden som misslyckas alltid måste sändas om, ett krav som dessvärre inte är vettigt i alla system.

En annan poäng hos Philipskretsen är att den som nyinstallerad nod i ett system kan fås att aldrig skicka ut ett meddelande förrän den först lyckats ta emot ett. Bästa sättet att fördärva ett Cansystem - bortsett från att klippa av ledningen - är nämligen att införa en nod med fel bithastighet. En krets som däremot kan ta emot ett meddelande har alltid rätt bithastighet för systemet.

Anna Wennberg

Mer information om Can finns på http://www.kvaser.se. Odva hittas på http://www.industry.net /odva, behörighet krävs dock.



Siemens föredrar Profibus


På Siemens tycker man att Can gör sig bäst i maskiner. Som fältbuss är Profibus överlägsen, menar man.

- Vi gör kretsar för Can. Och med det är det slut, säger Lars H Larsson på Siemens.

Inom automationsområdet har Canbussen allt för många begränsningar, menar han. Istället satsar Siemens helt på fältbussen Profibus.

- Canbussen är händelsestyrd, använder sig enbart av små meddelanden och klarar alltför korta avstånd. Dessutom fungerar Canchipsen enbart med koppar, och inte glasfiber, vilket gör bussen störningskänslig på grund av variationer i jordpotentialen.

Det sistnämda påståendet dementeras av Lars-Berno Fredriksson. Han kan peka på flera tilllämpningar där Canchips används tillsammans med optisk buss idag.

Helt värdelös är dock inte Canbussen, medger även Lars H Larsson.

- Den är utmärkt för maskinbyggare. I en maskin finns inga skillnader i jordpotential, korta meddelanden är tillräckliga och Canchipsen är dessutom billiga, avrundar han.

Anna Wennberg





Vad Can kan och inte kan


Bland förespråkarna anses Canbussen vara vettigt byggd från grunden. Till exempel kontrolleras redan på chipsnivå att alla meddelanden är riktiga.

De första Cankretsarna kom redan 1988. Dagens kretsar är därför väl utprovade, med få om några buggar.

Korta kommandon och snabb kommunikation är idealiskt för bussen. Canprotokollet är utformat för hårt packad information, vilket är en fördel då man vill spela in vad som händer. Vill någon studera kommunikationen vid ett senare tillfälle kan informationen packas upp för att presenteras på ett för människan begripligare sätt.

Canbussen används med fördel inom maskinindustrin, där den klarar de mest skilda miljöer. Idag växer Canbussen snabbast inom bilindustrin och automationsindustrin.

Bussen är däremot inte ämnad att användas i system som behandlar stora datamängder, exempelvis kontorsnät. Den passar inte heller i system med långa behandlingstider, som exempelvis i stora processindustrier.