I GSM-näten känns kapacitetsbrist som ett betydligt mer aktuellt problem än för de ännu ej lanserade WCDMA-näten.Därför kunde man tänka sig att intelligenta antennsystem skulle ha en marknad som kapacitetshöjare i GSM. Men det finns mycket som talar emot det.
- GSM är huvudsakligen ett enantennsystem. Multipla antenner fanns inte i standarden från början och är bökiga att få till. När man till exempel skickar GPRS-paket över GSM finns det i varje paket information om vem nästa datapaket i tur ska till. Då kan man inte rikta signalen så att den bara når en användare, förklarar Mattias Wennström, som doktorerat på Mimo-system.GSM är dessutom ett allt-eller-inget-system. Antingen har man mottagning, eller så har man det inte. Det innebär att en eventuell kapacitetsförbättring bara märks vid gränsen för acceptabel mottagning.
Bättre för 3G
I WCDMA får man däremot förbättrad mottagning och därmed bättre datahastighet även vid hyfsad mottagning.
I GSM har man också, till skillnad från WCDMA, möjligheten att förtäta och cellplanera med hjälp av olika frekvenser.
- I Sverige finns det fortfarande outnyttjade frekvenser för GSM i 1800-bandet, påpekar Björn Lindmark, forskare på KTH.
GSM har även visat sig vara en mycket flexibel teknik att anpassa till kapacitetsbrist med hjälp av uppgraderingar av mjukvaran.
- GSM har fått en uppsjö av kapacitetsförbättrande funktioner som frekvenshoppning, DTX och intelligentare effektreglering, berättar Erik Lindquist på Allgon.
Elias Nordling