Den paketkopplade kommunikationsstandarden Rapid IO är skräddarsydd för inbyggda system i allmänhet, och nätverks- och kommunikationsutrustning i synnerhet. Hög bandbredd, programvaruoberoende, kompakt konstruktion, skalbarhet, feltolerans och korta åtkomsttider (latency) är några av standardens styrkor.

- Särskilt den lägre åtkomsttiden och den lägre overheaden ger Rapid IO en fördel i inbyggda system som tenderar att ha mer realtidskritiska tillämpningar, säger Richard O«Connor som är teknikchef på Tundra.

Rapid IO låter kretsar på samma kretskort samt kretskort förbundna via ett bakplan överföra data och styrinformation i hastigheter över 10 Gbit/s. Dataportarna är 8-bitar breda och använder den differentiella signaleringsstandarden, LVDS. Standarden stöder även 16-bitars portar.

Arkitekturen är uppdelad i tre hierarkier med ett logiskt lager, ett transportlager och ett fysiskt lager. Kretsarna kan prata direkt med varandra; arkitekturen är med andra ord av typen peer-to-peer. Standarden stöder förutom parallell kommunikation även seriell överföring.

Rapid IO klarar alla tänkbara processor- och in- och utgångstransaktioner. Den påverkar inte existerande programvara. Kretsarna har inbyggd felhantering som rättar alla enbitsfel samt många flerbitsfel utan att programvaran behöver ingripa. De varnar dessutom för allvarligare fel. Standarden är utvecklad för att vara kiselsnål så att den ska blir ett lockande alternativ för asic- och FPGA-konstruktörer.

Charlotta von Schultz