I en vanlig transistor går strömmen i en tunn kanal mellan source och drain. När man lägger på en spänning på gaten stöts elektronerna bort ur kanalen, som inte längre är ledande.

I en spinntransistor tänker man sig i stället att en ström elektroner med polariserad spinn passerar genom kanalen. Med en spänning på gaten kan man få elektronerna att ändra spinn, och de blir då inte igenomsläppta vid utgången.

Vinsten med detta är att det går mycket snabbare och drar mindre energi att ändra spinnet på en passerande elektron än att trycka undan elektronerna i kanalen. En spinntransistor skulle alltså kunna slå om betydligt snabbare än en vanlig fälteffekttransistor, samtidigt som den drar mindre ström. Så långt teorin. I praktiken är det många om och men på vägen som kan göra spinntransistorn omöjlig att konstruera i praktiken.

Elias Nordling