I en mycket personlig krönika på Linkedin berättar Linköpingsforskaren Mikael Syväjärvi om sina erfarenheter från examensarbetet 1994 till dagens mer entreprenörsinriktade verksamhet.
Mikael Syväjärvi tillhör den generation av forskare som var med de första åren på 1990-talet när det storsatsades på kiselkarbid med pionjären professor Erik Janzén i spetsen. Skivorna till experimenten var bara en tum i diameter. De bestod av kisel och kol förenade med polybindningar. Dock inte av samma sort över hela ytan och med massvis av defekter.
Mycket av forskningen handlade om att förstå hur man skulle tillverka materialet, en forskning som lett till att industrin idag är på väg att ta steget till åtta tum för tillverkning av kraftkomponenter till bilar.
Men tillbaka till Linköping där Mikael Syväjärvi frikostigt bjuder på både framgångar och blindspår. Processtekniker, kollegor, samarbetspartners och företag flimrar förbi i snabb takt. Allt kryddat med fotografier från när det begav sig.
Dessutom har tillfälligheter ofta stor betydelse som att även andra forskare vill ha ett av gruppens material för sina experiment. Till att börja med är bitarna gratis men så småningom uppstår ett bolag.
Det gäller också för Mikael Syväjärvis resa som gått från forskare till att gradvis glida över till att vara entreprenör.
Texten visar också hur viktigt det är med den här typen av satsningar som staten och ett antal bolag gjorde på 90-talet och som fortfarande ger effekter.
Det borde kunna fungera som inspirationskälla när EU nu satsar på halvledarområdet via program som Chips Act och Chips Joint Undertaking.