Men mark, löner och energi är dyra och beslutsvägarna är långa. 

Det påpekar Boris Metodiev på analyshuset Techinsights Londonkontor. Han anser att EU-perspektivet saknar en global jämförelse.

– Tittar man på siffrorna så byggs det kanske sju, åtta nya fabriker i Europa de kommande åren. I Nordamerika är det dubbelt så många och i Asien är det ett tvåsiffrigt antal.

Att då tro att vi skulle kunna öka vår marknadsandel från 10 till 20 procent till 2030 är naivt, menar Boris Metodiev på analyshuset Techinsights. Men det är ambitionen med EU:s Chips Act.

Boris Metodiev

– Det är ­matematiskt omöjligt. En mer realis­tisk siffra är att gå från dagens cirka 9 procent till kanske 11 eller 12 procent. Att ta marknadsandelar från regioner som investerar flera gånger mer och bygger fabriker betydligt snabbare är i praktiken omöjligt.

Kina redovisar inte exakt hur mycket de investerar men Techinsights uppskattar att det handlar om ungefär 50 miljarder euro per år.

– Det är lika mycket som EU ska investera under hela Chips Act.

Kinas mångåriga ­ambition att göra sig oberoende av omvärlden när det kommer till teknik i kombination med USA:s teknikblockad leder ofrånkomligen till att det håller på att skapas separata ekosystem.

– Europas verkliga konkurrent är därför USA. Både strukturellt och kulturellt liknar vi varandra, och vi har en likartad position vad gäller marknadsandelar. Men USA rör sig snabbare, lockar mer privat kapital och erbjuder aggressiva subventioner, säger Boris Metodiev.

En av Europas styrkor är att vi är bra på innovationer. Det visar sig inte minst i att vi har ett antal utrustningstillverkare i världsklass. Mest känd är ­litografijätten ASML men några andra bolag värda att uppmärksamma är ASM, Besi, EV Group och Edwards (ägs av Atlas Copco) med kunnande inom bland annat avancerad kapsling och vakuumteknik.

Ytterligare en fördel han nämner är vår stora industri- och fordonssektor som behöver halvledarkomponenter för att klara sina höga krav på energi­effektivitet och hållbarhet. 

Men där slutar också de positiva argumenten.

– Europa är som en stor och stark elefant – långsam och trögrörlig. Beslutsvägarna inom EU, där 27 medlemsländer måste enas, gör att satsningar tar åratal innan de får effekt. I Asien fattas beslut ofta centralt och genomförs snabbt, och i USA pumpar federala och delstatliga myndig­heter in pengar för att locka företag att bygga nya fabriker, säger Boris Metodiev.

Dessutom förfogar EU-kommissionen bara över ungefär tio procent av de 40 miljarder som finns i Chips Act. Resten kommer från de 27 medlemsstaterna och de har väldigt olika intresse av frågan, särskilt som bara några få länder har halvledar­fabriker av någon dignitet.

Därtill är Europa dyrt. Mark, löner och framför allt energi ligger på en hög nivå. Det senare hänger samman med EU:s ambitiösa klimatpolitik vilket lett till att vi har den renaste energin, men också en av de dyraste. 

Ta tillverkning av kiselkarbidkristaller som sedan sågas upp i wafers. Den höga energiförbrukningen när kristallerna växer medför att det i Europa kan kosta nästan dubbelt så mycket som i Kina.

En annan faktor är kompetens. Europa utbildar ingenjörer, men många av dem flyttar sedan till Asien eller USA. En åldrande befolkning, låg rörlighet och en ofta stelbent migrationspolitik försvårar rekryteringen av internationella specialister.

– Europa har alltid varit bra på innovation. Det stora problemet är att vi inte kan tillverka på ett smart och billigt sätt.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

EU:s satsning på pilotlinor inom exempelvis avancerad kapsling är positiva, men enligt Boris Metodiev kommer de inte att förändra vår situation i någon större omfattning. De stärker forskningen och kan hålla kvar talang i unionen, men de är varken tillräckligt stora eller tillräckligt snabba för att påverka volymerna på global nivå.