Ingen har väl undgått det kraftigt ökande beroendet av elektronik och mjukvara på stridsfältet. FMV, FOI och Tillväxtverket har därför tittat på riskerna och sårbarheterna i försörjningsleden och vad man kan göra för att säkra tillgången.
Som exempel på ett strategiskt system med mycket elektronik har författarna valt en modern radar av den typ som bland annat sitter i Jas Gripen, en så kallad aktivt elektroniskt styrd fasstyrd gruppantenn, AESA.
Istället för att mekaniskt vrida antennen styrs antennloben elektroniskt av signalerna. Den här typen av radar innehåller mycket elektronik och dessutom många olika typer av komponenter. Dessutom har FMV har upparbetade kontakter med leverantörer och lång erfarenhet av området.
Författarna delar upp systemet i tre delar, antenn, signalbehandling och ledningssystem som delvis har olika krav på komponenterna.
Den här typen av system innehåller allt från analoga högfrekvenskomponenter på gigahertzområdet till hög beräkningskraft. Även materialen representerar hela spektrumet från galliumnitrid och kiselkarbid till kisel liksom kombinationer av dessa plus material för optiska komponenter.
Så hur säkrar man en så komplex och bred försörjningskedja där designverktygen i hög grad kontrolleras av USA och tillverkningen till största delen sker i Asien?
Mycket i rapporten är maskat men den första åtgärden är självklar, överväg lagerhållning för att säkra tillgången på både kort och lång sikt. Fundera även på var komponenterna lagras.
Här går det att lyfta fram Nexperia som ett varnande exempel. Företaget tillverkar enkla och billiga komponenter, inget som egentligen är unikt. Och därmed inget som kunderna såg sig nödgade att lagerhålla i någon större omfattning. Så när leveranserna från Kina plötsligt stoppades har det skapat stora störningar.
En annan punkt är att beställarna måste avkräva leverantörerna på risk- och sårbarhetsanalyser ned på komponentnivå plus att leverantörerna måste kunna redovisa konkreta åtgärdsplaner för olika riskscenarier.
Sverige bör fortsatt samverka med EU-organ och Nato för att kartlägga och stärka värdekedjorna samt trygga oberoende europeiska försörjningslösningar.
Sverige bör också verka för att militär komponentteknik tas med i Chips Act 2.0.
Rapporten skriver även att Europa måste bygga volym för den här typen av komponenter men hur det ska ske är maskat.
Offentliga medel bör villkoras med att företagen inte kan neka att leverera till försvarsindustrin.
En tanke som lyfts fram är att Sverige borde överväga att bygga kunskap inom heterogen integration där okapslade chip från olika tillverkningsprocesser monteras på samma bärare.
Rapporten går att beställa från Försvarsdepartementet men mycket är maskat och därmed inte möjligt att läsa.