För elektronikbranschen är Carina Zarings erfarenheter särskilt intressanta. Hon är föreståndare för Electrumlaboratoriet vid KTH och har lång erfarenhet av att hjälpa forskningsprojekt inom halvledare och fotonik vidare mot industrialisering. Enligt henne är det lätt att överskatta teknikens betydelse.

– Tekniken är bra. Och man tror att den är så bra så att alla vill ha den. Men det är så mycket annat som spelar in, säger Zaring i rapporten.

Hon menar att många forskare ser ett fungerande laboratorieresultat som målet, när det i själva verket bara är början på den svåraste delen av resan.

– Nu är jag klar, säger forskaren. Nej – det här ska bli en produkt. Nu har vi kommit nästan halvvägs.

Vägen från forskningsresultat till marknadsfärdig elektronik kräver betydligt mer än teknisk utveckling. Produktion, verifiering, kvalitetssäkring, certifieringar och kundanpassning är kompetenser som sällan ingår i forskarutbildningen. Därför efterlyser Zaring tidigare tillgång till industriell erfarenhet och personer som kan ta vid när tekniken lämnar laboratoriet.

Rapporten pekar också på ett strukturellt problem. Sverige investerar stora resurser i forskning, men stödet för kommersialisering upplevs ofta som splittrat. Författarna lyfter särskilt fram behovet av bättre tillgång till test- och labbmiljöer utanför universiteten samt att forskare tidigt får tillgång till kommersiell kompetens, även om de själva vill stanna kvar inom akademin.

Enligt analysen gick cirka 92 miljarder kronor till forskningsprojekt vid lärosäten under perioden 2020–2025, medan omkring 34 miljarder gick till innovationsprojekt i företag. Samtidigt visar rapporten att innovationsfinansieringen inom teknikområdet ökar, vilket antyder att intresset för att omsätta forskningsresultat i nya produkter växer. Frågan är om stödet för industrialisering växer i samma takt.

Rapporten kan du läsa här.