Elnätet har digitaliserats under många år, men cybersäkerheten har inte hängt med. Samtidigt har hotbilden förändrats kraftigt sedan 2022. För ingenjörerna räcker det därför inte längre att förstå tekniken, menar Jonas Kallmén, som deltar i Uppsala universitets kurs om cybersäkerhet för elkraftsystem.
Varför behövs en särskild kurs i cybersäkerhet för elkraftsystem just nu? Vad har förändrats i elnätet och hotbilden under de senaste åren?
– Utan el stannar samhället. Elnätet har digitaliserats under många år samtidigt som cybersäkerheten är kraftigt eftersatt. Sedan 2022 har hotbilden, primärt från Ryssland, ökat väldigt kraftigt. Företagen måste därför snabbt förstå problematiken och hur den ska angripas.
Enligt Kallmén börjar det med att tekniskt kunniga personer också förstår den EU-lagstiftning som reglerar cybersäkerheten.
– Advokater förstår lagstiftningen, men har ingen aning om hur man bygger säkra produkter. Ingenjörerna behöver därför förstå regelverket för att kunna omsätta kraven i tekniska lösningar.
Vilka cybersäkerhetsrisker är viktigast att ingenjörer som arbetar med elkraft förstår – och var ser du de största kunskapsluckorna i dag?
– Den stora kunskapsluckan är att man tror att cybersäkerhet är ett teknikproblem. De smarta cheferna inser att man behöver ta till sig lagstiftningen och utifrån den bygga robusta och resilienta system.
Som exempel pekar Kallmén på EU:s Cyber Resilience Act, CRA. Förordningen ställer cybersäkerhetskrav på produkter med digitala element och införs stegvis.
– CRA är en lång och ganska svårtolkad EU-förordning som många företag behöver hjälp med att förstå. Först därefter kan man förstå hur kraven ska efterlevas.
Vilka deltar i kursen? Är det främst elkraftsingenjörer, IT- och cybersäkerhetsspecialister eller personer med andra roller i energibranschen?
De som deltar i kursen är primärt ingenjörer som idag arbetar inom näringslivet varav många arbetar med olika typer av säkerhet. Några har arbetat med uppgifter kopplade till elnätet men den gemensamma nämnaren är att samtliga deltagare har ett intresse i att förstå hur en av våra absolut viktigaste funktioner i samhället (elnätet) behöver skyddas från angrepp.
– Uppsala universitet måste förstås följa svensk lag vid sina antagningar, men det är uppenbart för oss deltagare att man har ansträngt sig för att fylla kursen med personer som både har rätt akademisk kompetens och är aktiva inom näringslivet.
– Tanken är att var och en själv identifierar ett sårbart område, exempelvis V2G, isolerar de viktigaste sårbarheterna och senare föreslår specifika åtgärder. Det kan exempelvis handla om en ”attack playbook” för att förhindra ett identifierat och sannolikt angreppsförfarande.
Kallmén har själv valt V2G, Vehicle-to-Grid, där elbilar kopplas samman med energisystemet och kan mata tillbaka energi till elnätet. Det innebär samtidigt att bilen, laddboxen och bakomliggande digitala system blir en del av elnätets cybersäkerhet.
Du kan läsa Kallméns artikel om VG2 här.