Med 240 lumen vid 1A matning hävdar Seoul Semiconductor att man lanserat världens ljusstarkaste vita lysdiod. Konkurrenterna är dock skeptiska, och faktum är att lysdioder inte låter sig mätas upp så lätt.
Starka lysdioder, även kallade Power LED, försöker i allt högre grad konkurrera med lysrör och glödlampor för belysningsändamål. Låg strömförbrukning och lång livslängd är huvudargumenten. Numera börjar även ljusstyrkan bli acceptabel för ändamålet, och det är därför knappast konstigt att lysdiodstillverkarna då och då kallar sina senaste skapelser för "världens starkaste lysdiod". 
Starkast just nu?
Senast ut i denna gren är Seoul Semiconductor, som häromdagen i ett pressmeddelande hävdade att man nått 240 lumen vid 1A matning, och därmed under ideala omständigheter når branschens drömgräns på 100 lumen/watt vid 350 mA matning.
Enligt företaget handlar det inte om labbresultat, utan om riktiga produkter i massproduktion.
– De exemplar jag har här ger 89 lumen/watt vid 350 mA. De kommer troligen upp i 100 lumen/watt vid lägre ström, säger Stefan Larsson på Optoga, som säljer Seoul Semiconductors lysdioder i Sverige.
Seoul skulle därmed klå konkurrenten Cree på mästartiteln. Cree lanserade nyligen en version som klarar "typiskt" 80 lumen/watt vid 350 mA, och i bästa fall upp till 95 lumen/watt. Som mest ska den lysdioden kunna lysa med 160 lumen.
Men konkurrenterna är skeptiska, och pekar på svårigheterna att göra rätt jämförelser.
– Idag har ingen leverantör LED-ljuskällor som ger 100 lumen/watt. I laboratoriemiljö har man fått ut 100 lumen/watt, men enbart vid mycket låga effekter. Det ljuset är alltså mycket ringa och knappast användbart, säger Paula Eklund, informationschef på Osram i Sverige.
Osrams ljusstarkaste lysdiod heter Ostar, och den ger enligt henne max 45 lumen/watt.
Stefan Larsson håller med om att jämförelserna är knepiga.
– Det vi försöker visa är att vi verkligen har närmat oss så mycket ljus att det är fullt möjligt att byta ut mindre ljuskällor mot lysdioder. Men vi inom lysdiodsbranschen måste sätta tummen på problemet med jämförelse, säger han.
Ett av problemen är att det saknas en branschstandard för hur mätningarna ska göras. Det närmaste en överenskommelse som finns är att mäta vid strömstyrkan 350 mA, se hur mycket ljus som emitteras runtom – sfäriskt – och sedan omvandla resultatet till lumen/watt. Sedan kan man, om man så vill, variera spänningen antingen tills ljusstyrkan (antal lumen) eller effektiviteten (antal lumen/watt) maximerats, beroende på vilken siffra som gör sig bäst i konkurrensen.
Sådana jämförelser tar dock inte hänsyn till temperaturen. Det går alldeles utmärkt att, åtminstone under kort tid, få ut mer ljus genom att öka spänningen långt över det specificerade värdet. Då måste kanske lysdioden kylas, eventuellt långt under fryspunkten, men många lumen blir det (om lysdioden blir för varm kan den skadas genom att bondtrådarna antingen smälter eller slits av på grund av att kislet och substratet utvidgas olika mycket vid uppvärmning).
Om man övermatar en lysdiod så minskar förvisso livslängden. Men i många tillämpningar gör inte det någonting. Alla behöver kanske inte 300 000 timmars förväntad livslängd, utan kan nöja sig med 1000 timmar. Exakt hur övermatning påverkar livslängden är dock information som sällan finns framme.
Jämförelser av lysdioder rör dock inte bara ljusstyrka och effektivitet. Andra faktorer är ljustemperaturen (om ljuset är "kallt" eller "varmt"), färgåtergivningen, och den termiska resistansen.
– Färgåtergivningen är intressant. De flesta klarar upp till 70 procent av solljuset, men för riktigt bra färgåtergivning krävs färgåtergivning motsvarande 85–90 procent av solljuset, säger Stefan Larsson.