Skriv ut

NeoLund är något så ovanligt som ett stiftelseägt utvecklings- och konsultbolag specialiserat på optoelektronik. En hörnsten i verksamheten är att omvandla forskning från universitet till industriella plattformar som kan återanvändas för nya tillämpningar.

– Alla vi som är här är ingenjörer och forskare. Vi har varit på stora och mindre bolag men skillnaden är att vi är mer forskningsorienterade. Det finns mer utrymmer för att testa idéer, säger Can Xu som är teknikchef på NeoLund.

Företaget med sex anställda grundades så sent som 2017 och är ett dotterbolag till Norsk Elektro Optikk, Neo. Det Oslobaserade bolaget är i sin tur stiftelseägt med cirka 40 anställda som arbetar med optoelektronik.

Kopplingen till ­universitetet i Lund är stark. Flera av de anställda har forskat och arbetat på Lunds Tekniska Högskola. Det avspeglas också i de två plattformar som är basen i Neo­Lunds verksamhet, en lidar och en utrustning för laserspektroskopi.

Det handlar dock inte om att utveckla optokomponenter som avstämbara lasrar eller fotodetektorer utan om avancerad elektronik med tillhörande mjukvara, det som gör att optokomponenterna kan prestera på topp.

– Vi utvecklar block som kan återanvänds för helt nya tillämpningar.

Verksamheten har hittills finansierats av Vinnovaprojekt, EU-projekt inom Eurostars och leveranser till den lokala teknikindustrin.

En mindre del av verksam­heten är också konsultuppdrag.

– Vi blir ofta uppringda när kunder med optiska system står inför stora ingenjörsutmaningar. Vissa har kanske köpt något optiskt system, andra har försökt utveckla själva och inte nått hela vägen, en tredje har anlitat någon annan och kanske fått in konsulter specialicerade inom andra områden vilket skapat följdproblem.

I många fall är utmaningarna likartade, hur ska man driva ljuskällan, styra temperaturen eller driva detektorn och samtidigt bibehålla maximal hastighet men med minimalt brus?

– Genom att återanvända den kunskap vi vunnit kan vi hjälpa våra kunder att komma snabbt framåt, säger Can Xu.

En del av finansieringen kommer också från de norska ägarna.

– Exakt hur stor varierar men fokus ligger på långsiktig forskning och utveckling. Genom att göra bra grejor och ta sig tid så kommer vinsterna därefter.

Filosofin avspeglas i det svenska dotterbolagets omsättning som gått från noll till 3,9 miljoner på tre år.

– Det är först under andra halvan 2020 och i år som vi ser starka synergieffekter.

Stommen i företaget är, som tidigare sagt, två teknikplattformar, en lidar och en för laserspektroskopi. Bägge baseras på koncept som utvecklats på universitetet till olika forskningsprojekt.

TDLAS, eller Tunable diode laser absorption spectroscopy, används för att detektera en viss gas beroende på vilken våglängd lasern har men det går också att mäta koncentrationen, trycket och temperaturen i gasen.

– Vi har fokuserat på att mäta på fall där man har begränsat med ljust och när ljuset är spritt.

De två Lundabolagen Gasporox och GPX Medical använder plattformen. Hos den förstnämnda används den i system för livsmedels- och läkemedelsindustrin som mäter gasinnehållet i förpackningar. Men det kan också detektera läckage.

GPX Medical använder plattformen för att övervaka lungfunktionen hos för tidigt födda barn.

Tilläggas kan att GPX Medical har varit ett dotterbolag till Gasporox och att NeoLunds ägare fram tills nyligen var storägare i GPX Medical.

– Vi är fortsatt inblandade och har ett gemensamt Vinnova­projekt där vi hjälper till att ta fram plattformen för kommande produkter, säger Can Xu.

Optokomponenterna är standardprodukter inklusive lasern och fotodioden till detektorn.

– Det vi utvecklar är elektroniken för att driva lasern, temperaturstyrningen, samplingen av detektorn, att förstärka signalen liksom tillhörande mjukvara och algoritmer.

Målet är att alltid säkerställa att komponenterna arbetar vid gränsen på vad fysikens lagar tillåter genom noggrant utformad elektronik, mjukvara och algoritmer. I slutändan är det alltid optokomponenterna som bestämmer brusgolvet och därmed gränsen för känsligheten.

Det finns konkurrerande lösningar för att mäta på gaser som dessutom är billigare.

– De kräver kalibrering och att du underhåller ditt system regelbundet. Vi har ingen ambition att ge oss in på klassiska tillämpningar utan för oss handlar det om riktigt svåra mätfall.

Dessutom är TDLAS enormt snabbt, det går att mäta på milli­sekundskala plus att tekniken är självkalibrerande.

Företagets lidarsystem använder inte den vanliga metoden med en pulsad laser som mäter tiden för reflektionen att komma tillbaka, time-of-flight. Istället är det en kontinuerlig laser där avståndet beräknas med hjälp av triangulering.

– Du kan få en tidsupplösning och känslighet som inte går att jämföra. Ett väldigt tydligt exempel är att vi har mätt över motorvägar och kan upplösa utsläppen från varenda bil som åker förbi. Det är absolut omöjligt med time-of-flight.

Precis som en klassisk lidar får man koncentrationen som funktion av avståndet. För att skapa en bild behöver man skanna i den riktning man vill mäta. Systemet är därför monterat på en plattform som kan vridas och lutas samtidigt.

– Med time-of-flight kan det ta flera minuter medan vi kan göra det mycket snabbare, på bara någon sekund, säger Can Xu.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen.
Prenumerera kostnadsfritt!

NeoLund har nyligen avslutat ett Vinnovafinansierat projekt tillsammans med forsknings­institutet Rise, energibolaget ­Vattenfall och institutionen för fysik på Lunds universitet. Projektet gick ut på att använda företagets lidar för att mäta på förbränningsprocesser i kraftverk och modellflammor. Lidarsystemet mäter på flamman och levererar både tids och rumsupplösning av gaser och sotpartiklar.

– Vårt system kunde sen en massa nya saker som en konventionell lidar inte kan. Dessutom är det enormt robust mot den miljö den befinner sig i.

För gaserna behöver man välja rätt våglängd medan den exakta våglängden inte är superviktig för sotpartiklarna. Det går att titta på flera gaser samtidigt men det blir snabbt komplicerat.

– Det här är ett skolboksexempel på vad systemet kan användas till, gaser, partiklar, temperatur och även hastigheter genom Dopplerlidar.

Om man vill se det som en begränsning så kan NeoLunds lidar inte se längre upp i atmo­sfären än 10–15 kilometer. En konventionell lidar klarar upp till 50 kilometer eller ännu längre.