Skriv ut

Uppstarten Green 14 tycker att det är läge att damma av gammal teknik för att tillverka kisel till solceller med hjälp av vätgas. Det ger mindre klimatutsläpp.

– Så länge som vi kunde spotta ur oss hur mycket CO2 i atmosfären fanns inga incitament. Världen var inte redo.

Det säger Jan Dinkelspiel, en av grundarna. Han är ett känt namn i bank och finansvärlden.

Traditionellt utvinns kisel till solceller från kvarts i två steg. Det första ger kisel som är rent nog för metallegeringar, 99 procent. Det andra steget tvättar bort orenheter tills du når sex eller fler niors renhet, 99,9999 procent. Steget är extremt energikrävande.

Green 14:s metod är mindre energikrävande och går från kvarts till kisel i ett enda steg med hjälp av vätgas – när kvarts (kiseldioxid) reagerar med vätgas bildas kisel och vatten.

Green 14 leverar sitt renade kisel till producenter av kiselskivor och kiselstavar.

Vinsten med Green 14:s metod blir allra störst där elen är smutsig. Det är den i Kina och det är där merparten av dagens kisel produceras.

– Vi blir 50–95 procent grönare än de alternativ som finns på marknaden.

– Dessutom är priset på vätgas på väg att komma ner radikalt. Ofta är grön teknik dyrare. Men det som är häftigt här är att vi ersätter en energiintensiv process med något som dessutom är billigare.

Den som tog initiativet till Green 14 är australiern Adam Podgorski, kemist och solcellsspecialist. 

Han utvecklade och patenterade en teknik att förbättra yielden i produktionen av solpaneler. Men så upptäckte han den potential som fanns i att sänka utsläppen i kiselproduktionen. För 1,5 år sedan hoppade han av sina doktorsstudier på Imperial College i London för att grunda Green 14.

Det är bevisat i labbmiljö att processen i sig fungerar och reducerar syre från kvarts.

Projektet bygger vidare på grundmetoden tillsammans med universitetsforskare och expertis från bland annat svenska och norska forskningsinstituten Swerim och Sintef.  Också tyska och amerikanska forskare är partners. De här engagemangen har även varit ett knep för att hålla kostnaderna nere.

En central rådgivare är Mårten Görnerup, tidigare vd för Hybrit – ett projekt med uppenbara likheter, att tillverka fossilfritt stål med hjälp av vätgas. 

En patentansökan ska lämnas in. Det som är på gång i övrigt i Green 14 är att ordna finansiering. 

– Vi håller på att stänga en runda på 50–70 miljoner kronor, förhoppningsvis tidigt under andra kvartalet. Vi tror vi har nästan hundra procent committat redan nu.

– Därefter är tanken att skala upp, framför allt på forskningssidan.

Under tredje eller fjärde kvartalet kommer Green 14 och Swerim att sätta upp en pilotanläggning i Luleå med en kapacitet på några kilo om dagen.

– Det är rimligt att anta att vi kan ha en större demoanläggning under 2024 för att sedan kunna börja producera 2025 eller 2026.

Har ni konkurrenter?
– Säkert, men ingen vad vi vet som håller på med exakt samma sak.

De stora jättarna inom kiselproduktion?
– Kom ihåg att de befintliga bolagen har investerat mycket pengar i befintlig teknologi. 

Han tror de gör sitt bästa för att förbättra sin teknik.

– Men fördelen för oss som litet bolag är att vi kan börja om från början.

Vad talar för projektet?
– Vi vet att det finns en marknad. Vi vet, givet att testerna slår väl ut, att vi blir billigare. Och så finns det starka geopolitiska vindar just nu.

Han räknar upp EU- och USA-projekt för att skapa oberoende genom att bygga upp lokala värdekedjor: Fit for 55, Inflation Reduction Act och Repower EU.

– USA och EU tävlar om att subventionera produktion av kisel. Det ger att både lokalt kapital och EU-kapital är intresserat av att finansiera den här typen av projekt.

Green 14 har samtal med investerare inom greentech och hoppas även kunna få bidrag från exempelvis Vinnova och Energimyndigheten

Hur kom du själv in i projektet?
– Ingifte i familjen på långt avstånd. Adam är min kusins makes brorsdotters nya man.

– En person jag har förtroende för berättade att Adam var en ung kille med mycket kapacitet som behövde hjälp.

Adam Podgorski bor i Storbritannien men tillbringar mycket tid i Sverige.