Rollen som barnvakt hamnar typiskt hos en senior utvecklare, som får sitta vid sin terminal och skaka på huvudet och rätta till AI-kodbottarnas amatörkod.

• Kodbottarna hallucinerar och refererar till funktioner eller hela kodbibliotek som inte existerar, eller använder fel syntax.
• De ignorerar eller slarvar med cybersäkerheten. 
• De introducerar buggar och sårbarheter.
• De ger vilseledande råd och ljuger för att försvara sina ickefungerande lösningar.
• De hoppar över viktiga delar av specifikationen.

Kort sagt utvecklar de som nybörjare. Barnvaktens uppgift är att dubbelkolla, putsa, korrigera, ersätta, refaktorisera och på olika sätt strukturera upp koden. 

Och kanske framför allt att ta ansvar för resultatet.

Precis som ett barn kan en AI-kodbott inte lämnas ensamt. Någon måste hålla koll och ingripa när barnet gör något dumt. Barnvaktsrollen kallas ”vibe code cleanup specialist”, enligt Techcrunch.  

Kodbotten är duktig på att skapa en illusion av självständighet och kompetens – det måste barnvakten kunna genomskåda.

– Jag behandlade copilot som en vanlig anställd, säger Carla Rover, en av de utvecklare som Techcrunch talat med.

– Det är den inte.

En annan utvecklare kallar barnvaktsjobbet för ”vibe-fixing” och jämför AI-kodbotten med sin egen tonåring.

– Du måste be femton gånger. Till slut gör de lite av det du bad om, en del du inte bad om, och så sabbar de annat på vägen.

Ändå tycks fördelarna med AI-kodbottar väga upp nackdelarna.

• De producerar kod med svindlande hastighet. Det betyder att det går fort att ta fram prototyper och skelett till system. Det betyder projekt kan hålla högre tempo.

• Det går snabbt och enkelt be botten att generera kod för att testa olika idéer.

• Man lär av sina barn. De mänskliga kodarna utvecklar sin egen kompetens genom att studera AI-bottarnas kod.

De extra timmar som krävs för att ”rensa vibe-ogräset” accepteras som en skatt på innovationen.