Skriv ut

Du berättar vilken pryl du vill bygga. AI berättar vilka moduler du behöver plugga in. Och din pryl är klar! Resten gjorde AI.

Namnet på färska startupen Atech betyder ”teknik för alla” – det inledande A:et är predikat­logikens ∀, för varje-kvantifikator upp och nedvänd. Det handlar om vibbkodning, fast för hård­vara.

Produkten är ett modulärt utvecklings­kort. Det har tretton tydligt märkta sex­pinnars­an­slutningar för Atechs moduler. Tanken är att du som användare bara ska behöva ansluta modulerna utan att behöva tänka på benkonfigurering, spänningar eller protokoll. 

Strängt taget behöver du inte ens reflektera över vad blocken gör, eller hur de gör det. Det är AI:s problem.

Elektronik­tidningen träffar en av grundarna, David Stålmarck. 

Forskare är en av målgrupperna.

David Stålmarck

– Ett konkret exempel skulle kunna vara biologer som vill göra mätningar. Men de vill inte lära sig bygga med ett Arduino-kit. De vill lösa sitt problem, inte lära sig elektronik.

Eller så är du en hård­varu­start­upp som vill prototypa? Eller någon som behöver ett mätverktyg i labbet just nu? Allmänt är du någon som snabbt vill ha elektronik som löser en uppgift men inte vill fastna i kretskort och pinout-tabeller.

Elektroniktidningens reporter tänker på sin första kontakt med lilla brittiska ­utbildningskortet Microbit. Dess 5 ✕ 5-LED fick animera en brasa under tomtarnas julgran. Jag använde Chat GPT för att visa mig hur man kommer i kontakt med en Microbit och Chat GPT skrev även skelettet till koden som animerade brasan. 

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen.
Prenumerera kostnadsfritt!

Atech är samma koncept, modulärt och färdig­integrerat med bland annat den kända svenska vibb­kodnings­miljön Lovable.

Vibbkodning har gjort vem som helst till programmerare. Vibb­hård­varuutveckling borde också kunna fungera, tycker Atech.

– Idag kan inte vem som helst starta ett hårdvaruföretag. Antingen har du erfarenhet eller så har du tagit in en massa pengar. 

– Vi vill överbrygga det gapet.

Utbildare borde vara intres­se­rade. Och kanske till och med ”riktiga” hårdvaruföretag som supersnabbt vill ha en prototyp.

– Att designa egna kretskort, beställa från Kina och vänta – det tar tid. Med oss kan de iterera på minuter istället för veckor.

Företaget grundades i början av året. David Stålmarck demon­strerar för Elektroniktidningen på en ”prototyp av prototypkortet”. Det är designat av en annan av grundarna, Tomas Harmer. Claude har hjälpt till att generera firmware-koden.

Arbetet går vidare. De kon­stru­erar och beställer ytterligare bygg­block. De testar, justerar, gör ombeställningar. 

När vi träffas finns potentiometer, tryckknapp, mikrofon, wifi-gateway, temperatursensor, 3 ✕ 3 LED-matris och avståndssensor. Den sistnämda är en liten ToF-sensor, men som David Stålmarck säger – som designer behöver du egentligen inte veta det.

– Du behöver bara veta att den mäter avstånd.

Samma med gatewayen – du behöver inte veta något om wifi. 

– Den kopplar upp enheterna till ditt lokala nätverk. Du kan läsa av signalerna utan att tänka på nätverksprotokoll.

Elektroniktidningen ber ­David implementera en geststyrd mus­pekare, en 3D-handtracker. 

Vi blir inte riktigt klara för jag måste rusa till nästa intervju. Men det känns uppenbart att det var på väg mot funktion – trots att vi inte ens hade ett vettigt gränssnitt för att koppla den till datorn. 

Men gissa hur AI löste det?  Den lät kortet streama upp sensor­­data via wifi till en server.

David Stålmarck kommer från Stockholm och har läst teknisk matematik i Lund.

Medgrundarna hittade han på ett hackerhus i Köpenhamn, ett Founders House som han själv varit med och grundat, inspirerat av det Founders House i Stockholm där David Stålmarck träffar Elektroniktidningen.

– Tanken med ett Founders House är att man ska ha någon­stans att bygga sitt företag. Man kan sitta där och program­mera tolv timmar om dagen om man vill det.

Idén till Atech fick David Stål­marck från Lego.

– Tänk om man kunde göra det lika lätt att bygga hårdvara som att bygga med Lego. Och få mjukvaran skriven lika lätt som det är att få den skriven i Lovable.

Teamet är minst sagt inter­na­tio­nellt. Tomas Harmer – kana­den­sare med finskt påbrå – har byggt hårdvara och designat kretskort i fem år – till en början som hobby. Vladimir Baran – dansk med ukrainska föräldrar – sköter affärerna.

Sedan mars är Máté Szöllős hårdvaruansvarig – dansk med ungerskt påbrå.

 – Vi snackar engelska sins­emellan. Jag är för övrigt halv­kinesisk på mammas sida, berättar David Stålmarck, som ansvarar för mjukvaran. 

– Jag har även viss erfarenhet av hårdvara – jag började bygga lite småprojekt i september, köpte starterkits och provade mig fram. Men sedan har jag framförallt sysslat med mjukvara och tävlingsprogrammering.

Medgrundarna har redan drivit en hårdvarustartupp tillsammans – för självvattnande blomkrukor. 

– Deras koncept gick jättesnabbt att ta fram, ungefär två veckor. Sen var det 18 månader av att bygga ganska standardiserade hårdvarukomponenter. 

– Och det tog upp det mesta av deras tid, inte kärnfunktionen. Det är precis det problemet vi vill lösa nu!

När vi träffas i april har fort­fara­nde allt finansierats ur egen ficka. I början av maj får Atech till slut 800 000 dollar i start­kapital från bland annat Lovable för sitt ”Lovable for Hardware”. 

Två produkter finns att för­beställa med 10 eller 20 moduler för 900 respektive 1400 kronor. Skärm, DC-motor, högtalare och gyro har tillkommit som moduler.

På en lanseringsfest i det danska Founders House har en av be­sö­karna byggt en sensor som skriker när luftfuktigheten blir för hög. En student har bytt auto­piloten i sin segelbåt mot en Atech styrd av kod från Lovable. 

– Vår tes är att fysisk AI kommer allt närmare. AI har gjort väldigt mycket för det som ­händer på våra datorer, men i våra hem – nästan ingenting. Vi tror att det kommer förändras, säger David Stålmarck.

– Och när det väl gör det tror vi att det är viktigt att den stora majoriteten även känner att de kan kontrollera sin hårdvara och sin fysiska AI.


David Stålmarck, Tomas Harmer och Vladimir Baran.