Per Wiklund: Makers – den nya industriella revolutionen?

Makerrörelsen, med ursprung i USA, har fått stor uppmärksamhet på den senaste tiden. Rörelsen har också numera stöd av president Obama.

Tidskriften Make, som lanserades 2005 av O’Reilly anges ofta som startskott för makerrörelsen, även om dess rötter även kan spåras till det ryktbara universitetet MIT. Strax därefter lanserades även eventformatet Maker Faire med syfte att ”fira hantverk, ingenjörskonst, vetenskapsprojekt och DIY-attityd” (do-it-yourself) .

Makerrörelsen har utvecklats mycket fort. Makerspaces – fysiska platser med utrustning där man tillsammans skapar teknik, konst och hantverk – finns nu i tusental över hela världen och Maker Faire-mässor ordnas regelbundet.

Via olika initiativ, bland annat Stanfords FabLab@School, vill man också vitalisera utbildning inom naturvetenskap genom att förena vetenskap, teknik och hantverk.

Chris Anderson, tidigare chefredaktör för Wired, har skrivit en bok om Makers och han går där så långt att han kallar rörelsen för ”den nya industriella revolutionen”.

I USA har diskussionen också handlat om att makerskonceptet skulle kunna utplåna den arbetslöshet som envist biter sig fast i väst.

Våra stora tillverkande företags ständiga effektivisering och kostnadsjakt driver jobben till Asien och andra lågkostnadsländer.

Småföretagen har alltid stått för de nya jobben och med miljontals uppkopplade och nätverkande entreprenörer som utvecklar nya produkter med hjälp av de nya verktygen, kan jobbtillväxten komma tillbaka på bred front.

Med Internet och med ny teknik som 3D-skrivare, blir det (nästan) möjligt att också flytta atomer, inte bara bitar. Tillverkningsindustrin är dessutom mer än fem gånger så stor som mjukvaruindustrin.

Med hjälp av open source-konceptet kan miljontals entreprenörer realisera sina innovationer och ta dem till marknaden snabbt, enkelt och billigt. Säg adjö till upphovsrätt och patent! En bra idé skall vara offentlig och kan alltid förbättras.

Kanske är dagarna för jätteföretag som General Electric och General Motors snart räknade?

Makerrörelsen etablerades mer formellt i Sverige i fjol. Typiskt nog var starten en lång tråd på Svenska Elektronikforumets diskussionsrum på Internet i januari i år, där en grupp yngre herrar med teknikintresse diskuterade möjligheten att starta ett ”hacklab” i Stockholm.

Någon av dem tog kontakt med Filippa, som hade blivit uppmärksammad i media för att hon sysslade med Ikea-hacking det vill säga att bygga om Ikeamöbler till helt andra saker. (Ikeahackarna har en egen sajt, ikeahackers.net, som startades av en tjej från Malaysia)

En ideell förening, Stockholm Makerspace, bildades och finansieringen av en egen lokal ordnades givetvis med hjälp av ”Crowdfunding” på Funded By Me. Insamlingsmålet nåddes med råge och sedan i våras har man en egen lokal, utrustad med det mesta en maker behöver, på Wallingatan 12 i centrala Stockholm.

Det återstår att se huruvida makersrörelsen bara blir en ny strömning inom hackerkulturen eller om etablissemanget i Sverige i stället kommer att omfamna rörelsen och se den som en katalysator för att stimulera innovationer och entreprenörskap i vårt samhälle.

Vinnova verkar i alla fall se makersrörelsen som en spelare i det svenska innovationssystemet. Verket har bidragit med finansiering och den 12 november besökte en 30 man stark delegation Stockholm Makerspace nya lokaler för rundvandring och information om verksamheten.

Fortsättning följer!

Per Wiklund
bevakar Internet och den nya ekonomin