Jan Nilsson är mannen som vill skapa fler tekniska spjutspetsföretag i Sverige. Här finns mycket kompetens att ta till vara. Inte minst inom Ericsson.


Jan Nilsson har en ovanlig kompetens. Han är genuint intresserad av teknik, men också en personkännare ut i fingerspetsarna. Att se potentialen hos människor är hans specialitet. Att sedan matcha ihop olika individer till ett vinnande lag är det som ger honom den verkliga kicken.

För två år sedan startade han halvledarföretaget Switchcore tillsammans med professor Christer Svensson i Linköping och Per Andersson från Lunds Universitet. Idag har företaget runt 55 anställda, är värderat till 1,5 miljarder kronor samt siktar på att introduceras på New York-börsen under nästa år.

- Switchcore har exellenta förutsättningar. Om fem år tror jag att 85 procent av svenska befolkningen känner till företaget och på sikt tror jag det kan bli ett nytt Ericsson för Sverige, säger Jan Nilsson.

På Switchcore har han varit den stora fixaren. Han har gjort allt från att jaga pengar, anställa folk och knyta kontakter till att fungera som rena idésprutan. Numera har han emellertid inget att göra på dagligbasis där. Vd- och styrelseordförandeposten är lämnade till andra. Istället ska han förverkliga en ny företagsidé som växt fram under sommaren.

- Jag vill kicka igång tekniker som har bra idéer och hjälpa till med allt som är jobbigt när man ska starta ett företag. Jag söker affärsidéer, inte affärsplaner.

Tillsammans med Martin Gren, grundare av Axis, har han därför dragit igång riskkapitalbolaget Value Ventures. Redan har två amerikanska riskkapitalfonder givit dem förtroendet att förvalta 80 miljoner kronor på bästa sätt.

Gemensamt för de båda riskkapitalfonderna är att de tror att Sverige har hög potential att skapa nya tekniska landvinningar. De har sett mycket teknik komma härifrån, samtidigt som de följt Switchcores framgångar med intresse. Ett av företagen har även besökt Lund och blivit oerhört intresserat av Ericssons satsning på mobilsidan samt Bluetooth-tekniken.

Redan har Value Ventures tagit två idéer under sitt övervägande. Den ena handlar om väldigt höga frekvenser, medan den andra är en konfigurerbar processorkärna, avslöjar Jan Nilsson. Båda har, som tänkt, sina rötter i Sverige.

- Men för att vi ska satsa på en idé ska det röra sig om elektroniklösningar med global potential.

- I första hand blir det nog tekniska idéer med hårdvaruinriktning, exempelvis hårdvara för trådlöskommunikation som Bluetooth. Där har vi mycket kompetens att ta tillvara i Sverige.

Uppgiften härnäst är att bedöma tekniska idéer och människorna bakom dem. Brister hans egen kompetens på det tekniska planet har han ett nätverk av folk världen över som kan bistå med hjälp. Den mänskliga bedömningen får han däremot ta ansvar för själv.

- Jag har en väldigt bra förmåga att känna av folk. Tror jag inte på en människa är det lika bra att lägga av på en gång, även om idén är bra.

Annars är nog tron på just människor och deras förmåga det som gör att Jan Nilsson lyckats skapa stordåd. Han vågar också sikta högt. Förhoppningen är att kunna bygga upp ytterligare ett par tre företag som Switchcore. Och målet är att nysta fram runt tio svenska idéer att stötta inom det närmaste året.

- Om två slår har vi lyckats jättebra. Om sex blir hyfsat lönsamma småföretag och två går åt skogen tycker jag dessutom att jag borde få guldstjärna.

Han är övertygad om att det finns en dold idégruva på framförallt Ericsson, men också på våra högskolor runt om i landet. Samtidigt är han kritisk till Ericssons sätt att ta tillvara interna idéer.

- Cheferna är så rädda om sina positioner. Den som kläcker en god idé på Ericsson får ofta till svar att "sånt sysslar vi inte med här" eller så händer ingenting.

Volvo har haft samma attityd tidigare, menar Jan Nilsson. Men sedan Leif Johansson blev chef har företaget försökt tvätta bort den stämpeln. Även om det tar tid kan man börja skönja en ny, mer positiv, inriktning i företaget.

- Nokia tror jag är betydligt bättre på att ta vara på interna idéer än Ericsson. Även Lucent är på väg in i en förändring.

Frågan är dock om inte Jan Nilsson kan vara den katalysator som tvingar Ericsson att börja sköta de interna guldkornen bättre.

- Jo, jag hoppas verkligen det. Men det kommer nog att ta lång tid.

Anna Wennberg