About / Advertise
De digitala oscilloskopen har ännu inte tagit över helt. Det finns flera skäl till det. Det tar för lång tid att fånga in en vågform och presentera den på skärmen. Viktiga data kan gå förlorade under tiden. Också uppdateringen av vågformerna på skärmen går långsamt.
När man kör med en låg tidbas minskar samplingshastigheten och man får då bara en ungefärlig vågform på skärmen. Dessutom återges inte en inkommande signal omedelbart som en vågform på skärmen, utan det finns en viss fördröjning. Många användare tycker också att signalbehandlingen är för komplicerad.
För att lösa dessa problem krävs att en stor mängd data, minst 100 kiloord, kan både återges och uppdateras snabbt.
Det behövs en förbättrad upplösning på y-axeln så att större informationsmängder med ökad noggrannhet kan tas emot. Men samtidigt fordras ökad minneslängd så att all information på tidsaxeln kan tas emot.
Tappar ingen information
För att åstadkomma detta har Yokogawa utvecklat en egen 10-bitars AD-omvandlare och en ny logikkrets som kan hantera stora mängder data. Kretsarna har stoppats in i nya modellen DL4200.
Nyckeln ligger dock inte i att det är 10-bitarsoscilloskop, utan att det är ett oscilloskop som praktiskt taget inte tappar bort någon information.
Visst visar analoga oscilloskop all information som behövs, men all denna information försvinner när användaren betraktat den. Det digitala oscilloskopet bör kunna fånga in signaler och spara data i samma mängd som det analoga oscilloskopet visar.
När de digitala oscilloskopen klarar det, då blir de inte bara ersättare för de analoga, utan också ny standard för universaloscilloskop, både för serviceverkstaden och utvecklingslabbet.
Nihat Palanci
Författaren är divisionschef på Metric Teknik
