About / Advertise
Jörgen Blennow: Behöver civilingenjörsutbildningen i elektroteknik förändras radikalt?
Den 15 april var sista ansökningsdag till högskoleprogram med start höstterminen 2012. Återigen fick vi se ett lågt antal förstahandssökande till landets civilingenjörsutbildningar i Elektroteknik. Till exempelvis Chalmers sökte 76 studenter i första hand (95 st 2011), till KTH 72 (68) studenter, till LTH 115 (100) studenter och till Teknisk fysik och Elektroteknikprogrammet i Linköping 119 (115) studenter. Minskningen av antalet förstahandssökande till, exempelvis, Elektroteknikprogrammet vid Chalmers inleddes redan 1998 (från 1997 års nivå på 435 förstahandssökande) och har sedan dess med några få undantag minskat för varje år. Man har mött det med ett kontinuerligt minskat antal platser för att hjälpligt hålla söktryck och betyg uppe. För Chalmers del innebär årets söktryck att man inför hösten kommer att minska antalet platser på programmet till 60 (från 65 platser 2011). Detta gör man fullt medveten om att civilingenjörer inom elkraft, elektronik, datateknik och automation tillhör den kategorin som det enligt Statistiska Centralbyråns Arbetskraftsbarometer för 2011 råder absolut störst brist på inom det tekniska området. Till detta kommer också en relativt låg verkningsgrad i utbildningssystemet, det vill säga den andel av de inskrivna som tar examen. För Chalmers som helhet ligger det på knappt 60 procent. Siffrorna för de andra högskolorna torde vara liknande.
Ett för litet studentunderlag kommer på sikt att tvinga fram en minskning av kursutbudet och en sammanslagning av masterprogram. Det kommer därmed att påverka möjligheter till specialisering och fördjupning inom vissa delar av utbildningen.
Till grundfrågan – Varför är så få ungdomar intresserade av att söka sig till en elektroteknisk utbildning? Vi brukar se det huvudsakligen som ett informationsproblem och vi lägger därmed indirekt över skulden på gymnasieungdomarna. Det är de som inte riktigt har förstått hur intressant elektrotekniken är men om vi bara informerar dem så kommer de att förstå. Speciellt har vi en tendens att se det så när vi försöker hitta lösningar till hur vi skall attrahera fler kvinnor till utbildningen.
Kanske är det inte alls på det viset. Kanske har ungdomarna, både tjejer och killar, redan bildat sig en uppfattning och medvetet, och av olika skäl, valt bort elektrotekniken. Kan det vara så att det i själva verket är så att vår klassiska utbildning har blivit otidsenlig och att branschen inte lyckats förmedla en tillräckligt attraktiv bild av rollen som elektroingenjör? Kan det vara så att det är vi som måste förändra oss? Det faktum att vi har svårt att både få in studenter på utbildningen och att få ut dem med examen svarar kanske på den frågan.
Det är inte svårt att föreställa sig att vi står inför en stor utmaning om vi vill behålla en ledande elektroteknisk kompetens i landet. Landets högskolor och universitet kan inte själva marknadsföra sig ur situationen, men väl bidra med en nödvändig förändring av utbildningens upplägg. Vad kan branschen bidra med? Hur länge kan vi vänta?
Jörgen Blennow
Styrelseledamot i SER
jorgen.blennow(at)ser.se
