About / Advertise
I Taiwan och Dubai satsar myndigheterna långsiktigt och konstruktivt på att bygga upp elektronikindustri. Sverige borde ha minst lika goda möjligheter. Men att tro på några grepp i den riktningen i höstens forskningsproposition torde tyvärr vara naivt. Om enprocentsmålet uppfylls får vi vara mer än nöjda. Elektroniktidningen hade nyligen anledning att besöka såväl Dubai som Taiwan. I Dubai tänker myndigheterna bygga upp en hel stad stor som Uppsala med fokus på elektronik och IT-utveckling, som ett led i att trygga landets framtid inför den dag då oljan under öknen där börjar sina, se sid 18. Och Taiwan har, delvis tack vare konsekvent och aktivt statligt stöd, på ett par decennier byggt upp en av världens mest framgångsrika elektronikindustrier, mer om det i nästa utgåva.
Dubai har förvisso förutom kiselråvaran sand även gott om pengar. Och Taiwan har historiskt haft stort utbud av billig arbetskraft, även om lönerna där i rask takt närmar sig industriländerna och lågprisproduktionen i ökande grad förläggs till fastlands-Kina trots de diplomatiskt komplicerade förbindelserna mellan länderna.
Men man tycker ändå att Sverige borde ha minst lika goda förutsättningar att slåss i elektronikens världstopp. Här finns kompetens, ingenjörstraditioner och industrihistoria, innovativitet och ett prestigelöst företagsklimat med erkänt god förmåga att lösa stora problem med små medel.
I den forskningsproposition som regeringen ska presentera i höst vore det onekligen spänstigt nytänkande med några riktade satsningar på elektronikintensiva framtidsområden. Men sådana förhoppningar är nog tämligen naiva.
Risken är överhängande att propositionen och debatten kring densamma mer kommer att handla om organisationen för forskningsstödets fördelning än om hur mycket pengar som anslås och vad dessa ska användas till. Regeringens utredare, FoIs generaldirektör Madelene Sandström, har föreslagit att dagens fyra huvudaktörer inom forskningsfinansiering – Vetenskapsrådet, Vinnova, Formas och FAS – ska läggas ner och ersättas av en enda ny myndighet. Den utredningen fick hård kritik redan då den presenterades i mars, och huruvida dess slutsatser ska implementeras eller inte kommer därför säkerligen – tyvärr – att vara en huvudpunkt inför propositionen och i dess innehåll.
Minns dock att såväl den borgerliga alliansen som socialdemokraterna inför valet lovade att höja de offentliga forskningsanslagen till en procent av BNP. Det skulle innebära omkring 4 miljarder mer än idag, en ökning till nära 29 miljarder kronor per år. De budgetar regeringen lagt hittills har visserligen inneburit visst ökat forskningsstöd, men enprocentsmålet är man inte i närheten av. Och när frågan kommit på tal i medierna så har den hänskjutits just till den kommande forskningspropositionen.
Om propositionen uppfyller enprocentslöftet vore det förstås bra. Om myndigheter och makthavare därtill kunde fokusera mer på vad som ska göras än hur pengarna ska fördelas så vore det ännu bättre. Mer än så är svårt att hoppas på i dagens läge.
PS Elektroniktidningen tar snart sommaruppehåll. På webben publicerar vi dagliga nyheter fram till 24 juni, och återkommer 1 augusti. Nästa nummer av magasinet kommer den 26 augusti. Trevlig sommar! DS
