Per Henricsson

Plötsligt pratar alla framtidens industri

Att tillverkningsindustrin hela tiden rationaliserar är inget nytt. Den som vuxit upp på en bruksort kan vittna om hur antalet anställda stadigt minskat samtidigt som produktionen ökat. Tyskarna lyfte frågan till en helt ny nivå med Industrie 4.0, en statligt påhejad satsning för att stärka konkurrenskraften i den inhemska industrin.

Resten av världen har varit snabb att haka på. Det finns motsvarande projekt i bland annat USA, Kina och Sydkorea. Även Sverige har fått upp ögonen och statsminister Stefan Löven lanserade en nyindustrialiseringsstrategi för lite drygt två år sedan med ambitionen att stärka industrins konkurrenskraft och därmed skapa fler jobb. Några konkreta resultat är ännu så länge svåra att se men ambitionen är lovvärd.

I Sverige tillhör Chalmers de högskolor som ligger i framkant. I labbet på Lindholmen experimenterar forskarna bland annat med kollaborativa robotar som kan arbeta sida vid sida med människor (länk). Högskolan deltar också i SKF:s projekt där den kommande 5G-standarden ska användas för att koppla upp maskinerna i en fabrik (länk).

För Huawei är en nära koppling mellan produktion och utveckling en av grundpelarna i framgångssagan. Att supply-chefen ingår i ledningsgruppen är lika självklart. För den som vill veta mer om hur Huawei på ett drygt decennium gått från att vara ett företag som i första hand konkurrerade med priser till att bli ledande på mobilsystem är professor Lars Bengtssons avhandling värd att läsa och fundera över (länk).

I mitten v november stod Vinnova och Näringsdepartementet som värd för en OECD-konferens i Stockholm om framtidens industri. Från svensk sida deltog tre ministrar inklusive näringsminister Mikael Damberg. Samarbetsorganisationen OECD skickade sin biträdande generaldirektör Douglas Frantz och Investors ordförande Jakob Wallenberg finns på plats liksom Ericssons forskningschef Sara Mazur.

Några ämnen på agendan var framtiden inom digitalisering och robotisering men även vad som behöver göras inom forskning, utbildning, arbetsmarknad och kompetensförsörjning för att möta den nya verkligheten.

Slutsatser från konferensen ska ligga till grund för en OECD-rapport om framtidens produktion, ”Next Production Revolution”, som ska vara färdig i början av nästa år.

Att OECD valt Stockholm för konferensen beror på att Sverige sägs vara ett av världens mest framstående länder inom avancerad industriproduktion och på grund av den svenska regeringens ambitiösa strategi för en smart industri.

Uttalandet kan kännas malplacerat veckorna efter att Ericsson beslutat att lägga ner all volymtillverkning i Sverige.

Det är svårt att se att den verksamheten ska komma tillbaka vad än regeringen gör. I bästa fall kan man hoppas att en konferens som denna kan få betydelse för andra företag och andra branscher men risken känns överhängande att det inte blir mer än en viljeyttring.