About / Advertise
Om elektronikbranschen ska slippa stora kostnader för EUs Reach-direktiv krävs ett enhetligt sätt att beskriva kemikalieinnehållet i olika produkter. Det menar den tyska distributörsföreningen FBDi, som föreslår en sådan standard, baserad på databastekniken XML.
Tyska FBDi, Fachverband der Bauelemente Distribution e.V, som ungefär motsvarar IM-föreningen i Sverige, har tagit fram ett förslag till standard för informationshanteringen kring de kemiska ämnen som omfattas av EUs kemikaliedirektiv Reach. Ambitionen är att få ner branschens kostnader för hantering av Reach, genom att enas om ett sätt att rapportera och sprida information om innehållet i olika komponenter.- Vår vision är definitionen av en standard enligt vilken information om Reach kan samlas och behandlas både kostnads- och resurseffektivt säger FBDi:s ordförande Wolfram Ziehfuss i ett pressmeddelande.
Han understryker att samarbetsvillighet inom branschen är absolut nödvändigt för att varje företag ska kunna hjälpa sina kunder att uppfylla Reach.
Den standard FBDi föreslår är byggd på databasformatet XML. Tanken är att alla leverantörer ska redogöra för ingående kemikalier en gång för alla, och att denna information sedan ska följa med dokumentationen från leverantör till distributör och vidare till kund. FBDi sprider nu sitt förslag till standard som gratis programvara, tillsammans med en kort användarmanual, nedladdningsbar från föreningens hemsida (länk). Informationen är på tyska.
Till en början har FBDi koncentrerat sig på de 15 särskilt farliga ämnena som av europeiska kemikaliemyndigheten ECHA definierats som så kallade SVHC, Substances of Very High Concern. Här finns flera ämnen som används inom elektronikindustrin, bland annat mjukgörarna DBP, DEHP och BBP och ämnena As2O3 och As2O5 som används i vissa glasfibrer och keramiska material. Alla som levererar något med minst 0,1 viktprocent av SVHC-ämnena är skyldiga att rapportera detta till ECHA och till kunderna. Kunderna har också rätt att av leverantören begära information om hur dessa produkter ska hanteras med tillräckligt stor säkerhet, en förfrågan som leverantören är skyldig att besvara inom 45 dagar.
