About / Advertise
Impedansen avslöjar hudcancern
Det går att skilja malignt melanom som är den dödligaste formen av hudcancer från en ofarlig hudfläck genom att mäta hudens impedans. Metoden är tillförlitligare än när läkarna tittar på fläcken och jämför den med referensbilder. Men vägen för Scibase till en kommersiell produkt har trots det varit långt ifrån spikrak.| Scibase Grundat: 1998 Ort: Stockholm Antal anställda: 10 Läge: kommersiell lansering i maj nästa år |
Idag använder läkaren sin kliniska erfarenhet baserat på en visuell bedömning, oftast med hjälp av ett dermatoskop, vilket i princip är ett förstoringsglas under belysning. För att vara på den säkra sidan väljer de därför hellre att skära bort en misstänkt hudförändring, för bedömning av en patolog, än att låta den vara kvar.
– Vi har som internt mål att vara 20 procentenheter bättre än läkarna, att hitta 98 procent av alla maligna melanom. Det har stora hälsoekonomiska fördelar eftersom man bara hittar ett melanom på 40 biopsier som görs, säger Anders Lundqvist som är vd på Scibase.
Läkaren har sista ordet
Även om Scibase algoritm träffar rätt i närmare 98 procent av fallen handlar det alltid om en bedömning där läkaren kan tillföra sin egen expertis i det slutgiltiga avgörandet.
I den kliniska studie som Scibase nu håller på att avsluta med 2 200 hudfläckar bedöms dessa förutom av den lokala patologen också av en referensgupp på tre patologer. Om de gör olika bedömningar går proverna vidare till två experter i USA och om inte ens dessa kommer till samma resultat så tas inte det provet med i slutbedömningen. Det här är en tidsödande process som blir klar först i början av nästa år.
Det har tagit över 200 miljoner kronor att komma dit och ytterligare en finansieringsrunda är planerad till våren samtidigt som den kommersiella lanseringen sker i bland annat Sverige och Tyskland och Australien. Arbete pågår också med att få produkten godkänd i USA.
Toppen är täckt av 45 mikronålar
Det instrument som företaget kommer att börja sälja ser ut ungefär som en ritplatta där pennan sitter fast med ett snöre. Pennan är i själva verket en prob vars trubbiga spets är täckt med en elektrod bestående av en matta med mikroskopiska nålar. De tränger ned i det yttersta hudlagret, utan att nå ned till nerverna. Nålarna är så korta att det snarare känns som att trycka ett sandpapper mot huden är att ligga på en spikmatta.
Elektroden består av fem balkar med 45 mikronålar på vardera. Instrumentet skickar ut en växelspänning i ett antal spikar åt gången och mäter sedan den mottagna signalen i andra spikar. För att få en heltäckande bild används tio olika mönster med sändande och mottagande spikar för frekvenser mellan 1 kHz och 2,5 MHz.
Proben täcker in en yta som är 5 5 5 mm och mäter ned till två millimeters djup. Ledningsförmågan i huden varierar beroende på vilken typ av celler det är, ett faktum som Scibase utnyttjar för att skilja cancerogen vävnad från ofarlig.
Själva mätningen går på några sekunder och beroende på hudförändringen storlek kan proben behöva flyttas några gånger för att täcka in hela fläcken.
Elektroden görs med replikering
Några sekunder senare kan läkaren se om det handlar om cancer. Men instrumentet ger mer information än så.
– På inrådan av amerikanska registreringsmyndigheten, FDA kommer vi att visa resultatet på en skala så att läkaren kan se var den aktuella mätningen ligger i förhållande till det vi klassificerat som cancer, säger Anders Lundqvist.
Produktionen av systemet görs av kontraktstillverkaren Kitron medan elektroden görs med replikering av Uppsalaföretaget Sigolis, en spinn-off från Åmic.
– Vi använde mikromekaniska spetsar i kisel från början men de är spröda och kunde brytas av.
Att patienten ska gå från undersökningen med små kiselflisor under huden var inte så lockande och dessutom är Sigolis plastbaserade process betydligt billigare.
Elektroden är en förbrukningsvara som räcker till 20 mätningar, sedan måste den bytas. Den byts också mellan varje patient.
