Bara en fjärdedel kvar av Östeuropas halvledartillverkning

En marknad på 400 miljoner människor borde vara lockande, men instabilitet och bristande infrastruktur har avskräckt utländska halvledartillverkare från att etablera sig i Östeuropa.

De inhemska tillverkarna ligger flera generationer efter omvärlden och är oförmögen att växa snabbt av egen kraft.

Helt död är inte den östeuropeiska halvledarindustrin. Efter sex år av fritt fall visade den på en svag tillväxt 1995 och även 1996. Men låg inhemsk investeringstakt och utan incitament för utländska investerare växer Östeuropas elektronikindustri mycket långsamt, förutspår det engelska analysföretaget Future Horizons i en nyligen publicerad rapport.

Svårigheterna kan exemplifieras med de två ryska halvledartillverkarna Angstrem och Electronica som båda byggt nya renrum med modern standard. Hittills har dock ingen av dem hittat någon utländsk samarbetspartner varför fabrikerna står tomma.

Det var inte bara muren som rasade 1989 när Sovjetväldet kollapsade. Med i fallet följde också den östeuropeiska halvledarindustrin. Högt specialiserad hade den försörjt rymdindustrin och militären med avancerade kretsar. Konsumentprodukterna däremot låg på en avsevärt mycket lägre nivå och var åtminstone två generationer efter omvärlden.

Tekniskt sett har inte mycket hänt i de östeuropeiska halvledarfabrikerna sedan 1989. Den övriga världen däremot har avancerat ytterligare två eller tre generationer framåt. Det gäller särskilt för digitala CMOS-processer.

Det var inte bara halvledarindustrin utan även den övriga elektronikindustrin som lamslogs efter fallet. De statliga investeringarna och beställningarna upphörde, istället uppstod en marknadsekonomi som företagen inte var beredda på.

Följden blev att elektronikproduktionen minskade år från år och därmed även efterfrågan på halvledare. Räknat i omsättning har halvledarmarknaden halverats från 856 miljoner dollar 1989 till 433 miljoner dollar 1995. Bristande lokal efterfrågan, dålig kvalitet och brist på kapital har dessutom gjort att Östeuropa missat de senaste årens enorma tillväxt då världsmarknaden för halvledare vuxit med 137 procent från 62,3 miljarder dollar 1992 till 147,7 miljarder 1995.

Som salt i såret har det dessutom tillkommit utländsk konkurrens. Importerade komponenter har tagit en 40-procentig marknadsandel. Det hade säkert blivit betydligt mer om inte de praktiska problemen varit så stora, påpekar Future Horizon.

Men en liten strimma av hopp skymtar. Efter sex år med minskande produktion vände kurvan uppåt 1995. Tillväxten blev 8,8 procent och den fortsatte även 1996 med 11,3 procent medan resten av världen såg en nedgång med nio procent.

Analoga processer lever

Ungefär en femtedel av halvledarfabrikerna från kommunisttiden finns fortfarande kvar och utgör kärnan i den nya industrin. Den tillväxt som skett har i stor utsträckning gått på export. Det är i första hand bipolära- och andra analogprocesser som inte är lika känsliga för linjebredden som klarat sig.

Men Östeuropa exporterar också enkla kretsar för digitalklockor, miniräknare och fjärrkontroller liksom analoga halvledare för bland annat kraftelektronik och högfrekvens.

Intresset från utländska investerare är inte obefintligt. Men steget verkar ändå vara stort till att verkligen spendera pengar.

Störst chanser har Polen, Tjeckien och Ungern, länder som alla hunnit långt i sin omdaning. Ryssland och Vitryssland kommer betydligt längre ner trots att det var där större delen av halvledartillverkningen fanns.

Per Henricsson