Ted Johansson på Ericsson Components i Kista har satt sin namnteckning under inte mindre än elva patentansökningar. För ett par år sedan märkte han hur företagets inställning till patenten på kort tid slog om från trög till uppmuntrande.

Inställningen till patentansökningar har under de senaste tre, fyra åren blivit mycket mer positiv. Det säger Ted Johansson som under sina åtta år med processutvecklingsarbete på Ericsson Components i Kista har tjänat ett sexsiffrigt belopp på att skriva ner sina idéer i form av uppfinningsanmälningar.

- Det är en helt ny attityd, säger han.

- När jag började här 1989 så tänkte vi inte alls i patenttermer. När jag lämnade mina första ansökningar kring 1991, 92 och 93 så var det väldigt trögt ifall förbättringarna inte skulle hamna direkt i en produkt. Man blev tillfrågad 'är det verkligen säkert att det här är användbart?'.

Idag är det andra tongångar som gäller. Koncernledningen talar sedan några år om att Ericsson skall bli världsledande vad gäller patent inom telekommunikation.

- Det ändrades inom Ericsson kring 93, 94. Då började man säga att alla idéer är värda att patentera. Nu får man till och med ibland känslan att företag bryr sig mer om antalet patent än om innehållet.

- Även förut var man ganska bra på att patentera det som satt i produkter, men man talade inte som idag om att man behöver en patentportfölj och att det finns anledning att patentera även sånt som kan tänkas bli något i framtiden.



Fördelar parasiterna


Ted Johanssons lämnade in sin första "uppfinningsanmälan" hösten 1991. Uppfinningsanmälan, som lämnas in till Ericssons patentingenjörer, innehåller en beskrivning av den teknik som man vill söka patent för, plus ett formulär med uppgifter om vem som står bakom uppfinningen - detta som underlag för patentansökan.

Den uppfinningen kom till på initiativ av en kretskonstruktör som önskade sig att så kallade parasitkapacitanser skulle kunna fördelas jämnt mellan olika byggblock i kretsen. Ted Johansson såg att det gick att lösa med en ny maskritning, det vill säga det krävdes inga dyrbara förändringar i processtekniken. Efter att en Spice-simulering bekräftat att det borde fungera även i praktiken, lämnades en anmälan in. Sedan följde någon månads samarbete med en patentingenjör.

- Då tittar man på hur andra patent på området är skrivna så att man kan muta in så mycket som möjligt i patentet. Det är en ganska trevlig procedur.

I slutet av 1993, två år efter anmälan, blev patentet godkänt hos PRV.

Att den tänkta kretsen sedan av andra skäl aldrig blev verklighet ser Ted Johansson inte som något bakslag.

- Att bara titta på nyttighetsgraden är mycket kortsiktigt. Vi kan inte sitta och sortera - då skulle vi sortera bort mycket som var bra. Det kanske är en idé på tio som blir nånting, men det är ju bra att kunna identifiera dem på ett tidigt stadium.



Hjälp på nära håll


De första anmälningarna gick direkt till Ericssons patentenhet i Marievik, men idag jobbar en erfaren patentingenjör, Sten Hedberg, på Components i Kista. Ted Johansson tycker att det underlättar patentarbetet mycket.

- Med honom har man en expert på nära håll. Man kan gå och träffa honom eller stöta ihop med honom i matsalen. Man behöver inte skicka brev för att diskutera patent.

För en anställd övergår rätten till en uppfinning till arbetsgivaren, mot en ersättning. På Ericsson får en ensamuppfinnare 20 000 kronor när företaget lämnar in ansökan. Med två uppfinnare blir totalsumman drygt 30 000, detta för att samarbete inte ska vara till nackdel för uppfinnaren. Ansökan i ytterligare länder ger sedan 1 000 kronor per land.

- Det är så pass mycket pengar att det verkligen märks. Patentarbetet görs på arbetstid men det kan vara betungande att sitta och läsa tio japanska patent på knagglig engelska. Då kan det vara bra med den här moroten.

Men trots den förändrade inställningen tycker Ted Johansson inte att han och hans kolleger är tillräckligt bra på att tänka i patenttermer ännu.

- Man kan inte säga att det genomsyrar arbetet inom konstruktion och processutveckling ännu. Flera patent har byggt på att någon annan plötsligt kommit på att 'det här kanske går att patentera'. Då borde jag ju ändå ha haft vana efter mina patent.

Alexander Kristofersson