About / Advertise
Skaparglädje, stor chans till jobb eller minsta motståndets lag - anledningarna att bli elektroingenjör varierar.
Det framgick då Elektroniktidningen mötte blivande ingenjörer i elektrosektionens lokaler på KTH.
- Jag tycker att det är kul att skapa saker. Konstnärer tycker det är kul att göra målningar, skulptörer tycker om att göra skulpturer. Jag tycker det är kul att få saker att fungera - det är en skaparglädje.
Så säger Fredrik Carlsson, som går tredje året på KTHs elektrolinje, om sitt val av utbildning. Hans entusiasm tycks dock inte delas helt och hållet av kamraterna.
- Det var ämnen som elektronik och matte som var lättast på gymnasiet. Då fortsätter man ju med dem, säger Marianne Meckbach som gick teknisk linje med elektronikinriktning.
Ville bli som pappa
- När jag gick på mellanstadiet bestämde jag mig för att 'jag ska bli som pappa'. Sedan när jag gick högstadiet tänkte jag absolut inte bli det, men sen blev det så ändå, säger Ann Lind, vars far är ingenjör.
Hon tror att det har spelat roll att hon har sett vad arbetet innebär.
Flera av teknologerna tänker på humanistiska ämnen som flummiga, men bilden av industrin är heller inte särskilt fördelaktig.
- Vi kommer ju inte att jobba i industrin, säger Ann Lind som tänker på smuts och olja då hon hör ordet, och hon får medhåll av de andra.
"Industrin" är synonymt med serieproduktion, och tycks för studenterna inte innefatta sådant utvecklingsarbete som de förväntar sig att jobba med.
Säkerheten på att få jobb var ett tungt argument bakom linjevalet, tycker Peter Andersson.
- Sedan finns det en bredd inom elektroniken som jag tror att folk inte riktigt har förstått, säger han.
Studenterna märker ibland av att jämnåriga har en negativ inställning till vad de gör.
- Jag dansade med en tjej på en fest, säger Fredrik Carlsson. När jag sade att jag läste till ingenjör frågade hon om jag gillade fotboll och bruna bönor också, som Stig-Helmer i Sällskapsresan. Många ser ingenjören som en Stig- Helmer-typ.
Alexander Kristofersson
