Chordnet Systems är ett nytt svenskt företag som bygger hypersnabba framtida stadsnät. Våglängdsmultiplexering i ett nätperspektiv är specialiteten.


Chordnet Systems marscherar snabbt. Företaget grundades i slutet på juli i år och redan efter årsskiftet skall en första prototyp av ett våglängdsmultiplexeringssystem stå färdig.

- Det första systemet skall vara klart för leverans under tredje kvartalet nästa år, säger Lars Egnell, vd för Chordnet.

Fem av de sju som varit med från starten kommer från Ericsson. Där har de jobbat ett antal år med företagets nya WDM-produkter för långdistansnät. WDM står för Wavelength division multiplex.

- Vi har varit med om allt från att bygga upp WDM-labbet på Ericsson till att skapa kundkontakter och sköta marknadsföringen, säger Nils Gunnar Kling.



Upp till 120 km räckvidd


När Ericssons produktfamilj stod klar tvingades man fundera på vad göra härnäst. Chordnet är resultatet. Tanken är att ta fram en lösning för stadsnät, möjligen regionalt nät, inom företagets väggar. Till en början innebär det ett nät med upp till 120 km räckvidd.

Stadsnäten kräver en helt annan teknik än långdistansnäten. Och hittills är det få som satsat på just stadsnät. Därför hoppas man kunna skapa sig en egen nisch där.



Ringnät med dubbla nätnav


Under arbetet med att ta fram ett testnät försöker man hitta ett generiskt sätt att bygga på. Man har försökt hitta alla tillämpningar som kan behövas i ett nät, där den enklaste är punkt till punkt kommunikation och den mest avancerade är ett ringnät med dubbla nätnav som ger den högsta formen av nätskydd. Målet är att ta fram ett nät som klarar det sistnämnda utan att tillföra onödig dämpning.

- Vi försöker minimera all dämpning i nätet för att slippa kostnaden av optiska förstärkare. 30 till 70 km skall gå att klara helt utan förstärkare, säger Lars Egnell.

Testnätet byggs för att kunna hantera ett stort antal våglängder, men kommer av kostnadsskäl att bestyckas med två, vilket räcker för att kunna testa alla tänkbara trafikfall och skyddsmetoder. Transmissionshastigheten per våglängd blir 2,5 Gbit per sekund.

I det färdiga systemet kommer däremot 16 eller 32 våglängder att användas. Det ger en kapacitet på 40 till 80 Gbit/s, vilket bör täcka de flesta europeiska och amerikanska behov under de närmaste två-tre åren, menar Lars Egnell.

Vilket företag det blir som kommer att prova ut testsystemet är ännu inte klart men kanske blir det Telia Research. Inte minst med tanke på att de två företagen redan har ingått ett samarbete där Telia Research lånar ut mätutrustning och fiber till projektet. Delarna som nätet byggs upp av skall dessutom successivt utvärderas i Telia Researchs laboratorium.



Optik svårt att producera


Längre fram när de färdiga systemen skall börja produceras kommer all elektronik och mekanik att läggas ut.

- Svårare blir det att hitta bra produktionsställen för optiken. Förmodligen måste vi bygga upp en produktionsanläggning där vi sätter ihop och testar de optiska delarna själva, säger Nils Gunnar Kling.

Det stora frågetecknet för Chordnet är nog ändå inte hur man tar fram en bra WDM-lösning utan hur man skall nå ut till kunderna. De många åren på Ericsson har givit dem djup kunskap i nätdesignsstrategi. Den kunskapen kommer att genomsyra det nya systemet.

- Vi har lärt oss att skapa ett system som ger en säker nätlösning istället för en ren transmissionslösning mellan två punkter, säger Lars Egnell.

- De stora operatörerna inser detta, men de ser helst stora företag som leverantörer.

Detta faktum gör att Chordnet kommer att söka ett samarbete med en större tele- eller datakomleverantör som behöver komplettera sin produktfamilj med WDM- produkter för stadsnät. Kanske Ericsson.

- Ingenting finns skrivet, men ett antal personer på Ericsson har uttalat ett gemensamt intresse för samarbete. Och våra produkter blir lätta att integrera i Ericssons managementsystem, säger Lars Egnell.

Anna Wennberg



Med 40 våglängder kan man nå 100 Gbit/s i samma fiber


Det traditionella sättet att öka kapaciteten i ett nät har varit att öka bithastigheten med hjälp av tidsmultiplexering, (TDM, time division multiplex).

Idag är det vanligast med en transmissionshastighet på 2,5 Gbit/s i nätet, även om flera företag under förra året kom med system som klarar 10 Gbit/s. En ökad överföringshastighet medför dock problem med exempelvis dispersion och reflektion. Därför är också många skeptiska till ett nästa steg som skulle innebära en bithastighet på 40 Gbit/s.

Om man istället kombinerar tidsmultiplexering med våglängdsmultiplexering kan överföringskapaciteten få ett rejält uppsving utan att man för den skull ökar bithastigheten per kanal.

System som klarar att överföra sexton våglängder per fiber har redan funnits i två år. Om varje våglängd i ett sådant system överför 2,5 Gb/s kommer en fiber i ett slag att överföra 40 Gb/s.

Under året har system som klarar både 32 och 40 våglängder per fiber lanserats. Det ger en högsta transmissionshastighet på 100 Gb/s per fiber.

AW



Testsystem med fyra noder och två fibrer


Chordnets testnät kommer att byggas upp av fyra nätpunkter - två hubbar (nätnav) och två satellitnoder - och två fibrer.

Den ena hubben kommer att bestå av ett rack som blir fullt mekaniskt bestyckat, medan endast två av totalt sexton kanaler blir elektrooptiskt bestyckade.

Det innebär att hubben består av två lasrar som alstrar var sin våglängd i samma fiber. Den andra hubben blir något mindre mekaniskt bestyckad.

Satellitnoderna består av rack av pizzaboxmodell, vilka har maximalt två laserutgångar. Genom att flytta runt satellitnoderna i nätet kommer alla kommunikationsfall att kunna testas.

Transmissionshastigheten i nätet kommer att vara 2,5 Gbit/s per våglängd. I ett färdigt system kan flera hubbrack parallellkopplas. Om två parallellkopplas kan 32 våglängder skickas i samma fiber, vilket ger en kapacitet på 80 Gbit/s.

AW